Alla berättelser börjar här: På toppen av Olympen, i Asgårds borg eller på Gennesaretsjön. Gudamyterna har format inte bara hur vi ser på världen men också hur vi utformar våra sagor. Så som i himlen så ock i Obiter Dictum när vi kopplar greppet om gudarna, från Mesopotamien till Dr. Manhattan. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
bug says
Fint avsnitt. Angående den centraliserade kristendomen vs de mer personliga hindigudarna så har väl lite av det där tänket levt kvar i katolicismen och ortodoxa kyrkan med helgonen, de är väl ofta också specialiserade på en yrkesgrupp eller ett fenomen så att man kan tända ett ljus vid en särskild helgonbild beroende på syftet man vill uppnå.
Den där -vi ändelsen är vanlig i den delen av småland dit jag ofta åker på somrarma och jag har alltid hört att den ska betyda offerplats. T.ex Locknevi strax utanför Vimmerby som namedroppas i en del av Astrid Lindgrens böcker ska ursprungligen komma från Ludenkonavi, ungefär ”Den ludna (dvs fertila) kvinnans offerplats”, vilket onekligen skänker en del lokalfärg åt de småländska skogarna.
Elias Westerberg says
Har längtat efter det här avsnittet! Peppad!
Jakob Tornberg says
Hej!
Bra avsnitt, men vad var det för helt underbar vangelisish musik som är ca 30 minuter in i avsnittet?
Billy R says
Hej! Tack för det! All musik i avsnittet är faktiskt original score, lite grejer jag svängde ihop för att använda i det. Finns ingen annanstans än i avsnittet just nu, men så småningom kanske vi släpper nån typ av odpod-soundtrack på bandcamp eller så.
Jakob Tornberg says
Jag har ju tjatat om det innan, men mycket av den egenskrivna musiken är väldigt bra, och verkligen värd att läggas ut. Jag tänker även på det mäktiga outrot till apokalyps-avsnittet. Men jag stödjer helhjärtat en bandcamp med odpod-musiken!
RedHed says
Ny sitter jag och väntar på en familjepizza och skriver med mobilen så det blir inget långt utlägg här men. Oedipus Rex har inte, som sensmoral att man inte ska ha hybris. Oedipus är en hjälte i ett tragiskt drama och behöver således ha en brist. Däremot är bristen inte hybris. Utan eg. Är det en väldigt dum tragedi att använda i undervisningen om man ska exemplifiera brister i tragiska hjältar. Vissa argumenterar att hans brist är hans jakt på sanningen. Dock är detta något som han tvingas in i på grund av att han är god (vilket är ett krav för att han ska få fylla rollen som hjälte i en tragedi enligt antikens mall). Den är alltså väldigt knepig i motivering kring vad Oedipus brist är och varför han måste gå ett hemskt möte till ödes.