Över många kreativa produktioner tronar Det Stora Verket, den gång en upphovsperson klämde i lite extra och skapade något som med eller utan personens vilja blev symbolen för hela deras skapande. Hur påverkar hela magnum opus-begreppet skapandeprocessen? Hur kan vi förhålla oss till magnum opus i dagens snabba, hyperindividualiserade kultur? Är det här egentligen bara en finare etikett för män som har haft hybris? Det här är inte odpods magnum opus, men däremot en mysig stund om att släpa på stora ok. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard. Intervju med Klara Hellgren.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Information om albumet »Dances of Sorrow« och konserter finns på Klara Hellgrens sajt. Det finns många fina versioner av Ciaconna från Bachs »Partita Nr.2 i D-moll«. En av våra favoriter gör Viktoria Mullova, men också Hilary Hahns långsamma är mäktig. Carol M Highsmith’s America är ett mäktigt fotoprojekt. Missa inte minidokun om varför Marvels filmmusik är så lättglömd: The Marvel Symphonic Universe.
EmilEmil says
Blir det inget inlägg på hemsidan för avsnittet om Spökskepp?
Anna Davour says
Jag undrar detsamma! Var ska vi hitta vårt mysiga kommentarsfält för att prata om det avsnittet? Går ju att köra här, men det blir inte samma sak 🙂
bug says
Bra avsnitt. En sak jag gillar är när magnus opus kommer till lite ofrivilligt, och ett favoritexempel är väl Stephen Wolfram som byggde det som måste anses vara hans magnus opus (hela Mathematica mjukvaran) för att ha tid och pengar att skriva sitt tänkta magnus opus – vad som kom ut som boken ”A New Kind Of Science” som skulle revolutionera alla naturvetenskaper men som möttes av en artig axelryckning.
"Anondod" says
Jag håller inte riktigt med om er analys kring storleken hos ett magnum opus. Inte så att det behöver vara sort (eller långt eller vilken skala en nu använder för den typen av verk) även om det hjälper, men jag tror att arbetsinsatsen måste vara det.
En kort roman på dryga hundra sidor kan absolut vara ett magnum opus, men då måste den ha någon sorts kraftfulla restriktioner på formen för att den riktigt ska räknas. Det var väl någon fransman som skrev en roman utan att använda bokstaven e för 20-30 år sedan – den skulle kunna vara ett magnum opus även om den var kort för att den formrestriktionen kräver något särskilt av författaren.
En riktigt bra roman som är relativt kort och som inte tagit speciellt lång tid att skriva kan vara den författarens bästa verk, men jag har svårt att se den som ett magnum opus.
Kort sagt tror jag att magnum opus inte är riktigt så starkt kopplat till kvalitet utan mer till arbetsinsats.
"Anondod" says
(Av någon anledning låter Disqus mig inte logga in här trots att jag kan göra det på deras egen sida, därav cittattecknen runt användarnamnet.)
brempi says
Post Scriptum material: http://www.svtplay.se/video/11359562/ett-dyk-in-i-det-okanda/dox-ett-dyk-in-i-det-okanda-ett?info=visa
Petter Boman says
ÄLSKADE det här avsnittet, fick mig att börja lyssna på Bach igen, tack!
I mina öron är ert Magnum Opus möjligen Batman- eller, kanske framförallt, Bunkeravsnittet. Minns att jag åkte buss till Göteborg när jag hörde det, och när ni pratade om gömda platser och dörrar in i berg tittar jag ut genom fönstret och ser just en sån dörr mitt på en klippvägg. Borde inte ni börja med upplevelsevandringar i Stockholms bunkersystem? Kan finnas med i nästa års Smartbox!
brempi says
Tack för ett fint avsnitt. Jag har lyssnat två och en halv gång på ett dygn. Sen lyssnade jag om postman-avsnittet, hacking-avsnittet och nu torkar jag jobbgolv till Singulariteten och fantiserar om när jag säger upp mig for ever & när jag gör bejublad comeback i division 6 i vår.
~ Mattsson says
Älskar när ni får in ordet vanskligt i podden. Topp 10 odpod ord!
Anna Davour says
Det går förstås att diskutera vilket avsnitt som är höjdpunkten för Odpod hittills, men för egen del måste jag säga att det var kalla kriget (miniserien som helhet) som fick mig att verkligen fastna. Tre avsnitt är också mer än ett, så om längd är en fördel för ett magnum opus så tänker jag att kalla kriget-satsningen är en bra kandidat 🙂
Billy R says
Haha, vad kul att det var just den! Jo, den har en speciell plats i mitt hjärta. Är så nöjd med klippen ur arkivet.
Ellen Ripley says
Äntligen!
Captain N2 says
Ha ha, har lyssnat 5 minuter och undrar om Sverige just har fatt sin egen Radiolab. 🙂 Bra jobbat i alla fall!
Billy R says
Tack! Haha, vi har väl lyssnat ”en del” på Radiolab, om man säger så. 🙂 .. Men det där sättet att klippa tar fan en evighet, så tills någon pröjsar en rejäl lön så är det svårt att måla ut det längre än i intron och illar, tyvärr.
Simon says
På tal om temp music så klippte jag stora delar av SVT serien Jordskott avsnitt 8 till 10 till Interstellar OST i allmänhet och S.T.A.Y i synnerhet. Precis som Elfman säger så påverkades kompositören och är man ett fan av medioker scandicrime med fantasy inslag kan man gå tillbaka och höra lite likheter men stay slingan.
Annars är mitt go to temp Thomas Newmans magnum opus till American Beauty.
Nackdelarna med att jobba med bra tempmusik i Sverige är att kompositörerna sällan har tid, budget eller kunskap att skapa något i närheten. Så man blir ofta besviken när det väl är klart.
Hejhej
Billy R says
Åhå! Vad spännande att höra! Stort tack för inlägget. Jag undrar en grej: Interstellar-soundtracket är hur fett som helst. Exemplet i podden med 300 där de körde Titus är också hur fett som helst. Ren spontan magkänsla är att jag nog skulle tycka det vore enklare att klippa det till någon aslökig epidemic sound-grej och få bilderna att lira till det, och sen när man byter ut det mot den riktiga kompositionen så ba BOOM hur fett som helst. Istället för att det blir ett nedköp, liksom? Men jag antar att det inte funkar så i praktiken eftersom det inte är så ”ni” gör?
Simon says
Jo den tanken slår en varje gång men sen måste man också få det godkänt av regissörer, producenter och det absolut svåraste.. Kanalen och/eller finansiärer
För det är väldigt sällan man har färdigkomponerad musik under klipptiden. I bästa fall har man temp musik från kompositören. Men det underlättar ofta att fläska på med lite Zimmer, Williams eller Newman mm. Man skjuter upp problemet som med mycket annat i filmproduktion.
Billy R says
Ahaaaaaa såklart. Och de fattar såklart inte konceptet ”det här byter vi ut mot nåt bättre sen” (se även: när man presenterar skalet till en sajt som inte är designad men vars funktioner funkar skitbra och beställaren ba ”ni har använt fel logotyp”).
Förut när jag höll på och pysslade med musik så upptäckte jag att jag var bättre på att skriva sångmelodier mot andra instrumentaler än mina egna. Så jag brukade skriva dem mot random banger. Men sen satt jag och var besviken att mina låtar inte lät lika feta som den jag använt för sångmelodin. I det fallet blev lösningen att börja använda riktigt dåliga instrumentaler och försöka skriva snygga melodier och körarr och sånt mot dem. Sen när jag tog bort musiken och började väva egna ljud kring sång så kändes det som att det blev bättre snarare än sämre. Så sjukt det där hur svårt det är att släppa referenslyssning.