2014-01-17: I tredje och sista avsnittet om det kalla kriget tittar vi närmare på en av de mest mytomspunna beståndsdelarna: rymdracet. Hur kom det sig att supermakterna tävlade om att landa på månen? Varför var Sovjetunionen så långt före USA under de första tio åren? Och stämmer allt vi har hört om rymdprogrammen? Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Obligatorisk lyssning är kalla kriget, del 1 om supermakternas hybris, och kalla kriget, del 2 om det svenska bunkerundret.
Nedelin-katastrofen var en av många motgångar i det sovjetiska rymdprogrammet. Huruvida det kantades av försvunna kosmonauter är oklart. Luna 15 var ett av många högtflygande försök att nå målet, byggandet av månbasen Zvezda. På spacelog.org finns kittlande transkriberingar av radiotrafiken i några amerikanska rymdfärder.
Ett av klippen i det här avsnittet fastnade i mitt huvud. Tre år senare gick jag till botten med Tord Hall och hans roll i det hela. Drabbades tyvärr av inspirationstattack, så det blev en lång text:
https://kulmedfysik.wordpress.com/2017/02/05/tord-hall-och-rymdfararna/
Tl;dr är att Tord Hall satt med i rymdstudion som expert, och att det här med moral i rymden kan leda till slutsatser om den mänskliga naturen. Fastän det finns folk som kan hålla käften utan censur 😀
Jag tror att det faktum att utopin kring rymdresor och att bosätta typ Mars försvunnit lite är att vi förstått begränsningarna. Vi vet att den del av rymden vi kan nå är en kall, död, plats. Det finns inte nåt att upptäcka, det finns inga potentiella naturtillgångar, inga spår av tidigare liv. Det enda när-rymden kan erbjuda oss är att testa den mänskliga kroppen, på samma sätt som man testar den när man stänger in sig i typ en dykarklocka eller nåt. Man kan lika gärna gräva ner sig i marken tills syret tar slut. Det finns inget mer sen. Rymden bortanför våra fysiska kroppar och vår förmåga att skicka farkoster är lika långt borta, lika onåbar, som den var när vi först gick på månane.
Håller med föregående talare om att detta var ett riktigt bra avsnitt. Rymdstudion var helt fantastisk, vill ha mer sånt.
Med detta sagt tillhör jag den del av befolkningen som är skeptisk till rymdresor. Tråkigt av mig att vara en downer, men jag hade hellre velat se att rymdpengarna gick till bostäder, utbildning, mat osv. Astronautens avslutande ord om peace for mankind skorrar falskt. Jag tror inte på rymdresor som ett sätt att skafa fred och samarbeten. Däremot kanske någon form av Allan Moore-slutet-på-Watchmen-lösning hade funkat?
I vilket fall så vill jag även tipsa om Warren Ellis serie Orbiter om nu någon rymdentusiast missat den: http://en.wikipedia.org/wiki/Orbiter_%28comics%29
Utgåvan som jag läste hade dessutom ett så entusiastiskt förord att till och med jag kände en längtan efter rymden.
Nu skall jag lamna en SENT svar, ursakta mig. 🙂
Jag tycker det ar en helt fel installning att vara skeptiskt till rymdsatsningar med motiveringen att pengarna borde ga till nagot annat mer ”nyttigt”. Enligt mig star rymden inte i nagon sorts motsatts forhallning till sociala satsningar, infrastruktur osv. Manskligheten borde kunna gora bada samtidigt. Vi bor kunna gora livet dragligt pa jorden samtidigt som vi pushar granserna for manskligt liv framat. Pengarna vi satsar pa internationella rymdprojekt ar forsvinnande sma jamfort med summorna som spenderas (slosas) pa krigsforing, kosmetiska varor, etcetera fullstandigt onodiga/destruktiva produkter och vanor. Namn som Stephen Hawking, Neil Tyson Degrasse, Carl Sagan, osv anser for ovrigt att rymdprogram och kolonisering av vara narmaste planeter ar den ENDA garanten for mansklighetens overlevnad i det langa loppet.
Dessutom, utover vinster i forskning och diverse tekniska framsteg, de stora rymdprogrammen skanker inspiration, drommar och mening till miljoner manniskor varlden over. Manga ser ISS och Mars sonderna som bland de enda nobla och vackra projekt vi som krigiska och smasinta varelser atar oss.
Vi manniskor maste ge oss sjalva syfte och mening. Kolonisering av varldsrymden ar det mest otroliga projekt, den mest sanslosa utmaning vi kan foreta oss. Och det ar just darfor vi maste gora det. 🙂
http://www.youtube.com/watch?v=KRRXtymX50U
Måste instämma med flera tidigare kommenterade. Riktigt bra avsnitt! Framförallt gillar jag tonen av lätt vemod som låg som en vibrerande cellosträng genom hela avsnittet. Jag fattade precis vad ni menade, på något sätt kändes rymdkapplöpningen som det sista stora gemensamma kraftprojektet. Den något annorlunda Odpod-melodien som fick avsluta avsnittet tillsammans med orden från den siste astronauten (mins inte vad han hette) som lämnade månen var pricken över i:et.
Bra sammanhållen trilogi!
Ett av de bästa avsnitt ni har gjort måste jag säga. Hela KK-trilogin var överhuvudtaget väldigt lyckad.
Lysande avsnitt!
Saknade bara ”the Chief Designer”, Sergej Koroljov, (http://en.wikipedia.org/wiki/Sergei_Korolev) vars identitet hölls hemlig inte bara för Väst, men även i Sovjet och inte offentligavs förrän efter hans död.
Tipsar om ”Omon Ra” av Viktor Pelevin, post-sovjetisk science fiction som knyter an till Lost Cosmonauts och vad som skulle kunna motivera kosmonauter att offra sina liv för Moderlandets ära.
Mycket bra avsnitt. Den svenska bevakningen är ju fantastisk att höra i efterhand. Rymdprojektil är faktiskt en bättre term än rymdfarkost, med tanke på vilken nivå av kontroll de hade. Det är lite synd dock att ni känner er färdiga med kalla kriget, hade varit intressant att höra er ta er an själva slutet, med glasnost och murens fall från et popkulturperspektiv
Alan Shepard har ju iaf fått ge namn åt karaktären man spelar i Mass Effect. Ändå hyfsat legacy. 😀
Skitbra avsnitt!
Men, tjänstefel att inte tipsa om When We Left Earth: The NASA Missions! http://www.imdb.com/title/tt1233514/
Eller HBO-klassikern ”From the earth to the moon”
http://www.imdb.com/title/tt0120570/?ref_=nv_sr_2
Tack.
Ja, vi tog det rätt lugnt med tipsandet överlag. Däremot har vi nämnt When We Left Earth ett antal gånger förut. Jag skulle även vilja slå ett slag för dokumentären For alla mankind från 89. Rymdbilder till Brian Eno typ.
Inte för att vara tråkig, men the lost cosmonauts är väl avfärdat, bla för att flickvännen som översatte från ryska översatte fel: http://skeptoid.com/episodes/4115
Kul och intressant avsnitt, men en reflektion:
Wolf on Wall Streets begagnande av ordet ”fuck” har inte mycket att sätta emot Tobias begagnande av ordet ”sinnesjukt” i det här avsnittet!
Kan med fördel tolkas som min grunda diagnos på såväl sovjetväldet som mitt eget sinnestillstånd.
Ett tips om man vill hitta moderna exempel på personer med samma upptäckaranda som de tidiga astronauterna (alltså personer som vill bryta ny mark med livet som insats) så rekommenderar jag att man tittar lite närmare på Bill Stone och hans närmaste umgänge…
http://www.ted.com/speakers/bill_stone.html
http://video.google.com/videoplay?docid=5797001505961854840
http://www.usdct.org/J2_2009_NSS_HiRes.pdf
http://www.usdct.org/j2_2013.php
Mycket bra avsnitt!
Jag tror dock att ni underskattar USA:s vilja att offra liv i rymdracet. När Mike Collins låg i träning på flygbasen Nellis (någonstans vid Las Vegas) i elva veckor så dog TJUGOTVÅ av hans klasskamrater. Två pers i veckan!
Och på flygbasen Edwards (Kalifornien tror jag) kolade 62 piloter på 36 veckor. Det kostar på att testa jetmotorer …
Ja, fasen jag uttryckte mig kanske klantigt. Det jag syftade på var att de inte var helsugna på att göra det inför öppen ridå i skarpt rymdläge, d.v.s. när farkosterna väl sköts upp så skulle de hålla. Se exempelvis Challenger-katastrofen (som vi inte pratar om, inser jag) som fick enorma konsekvenser. Eftersom ryssarna sköt upp under radarn så kunde de ju kosta på sig ett och annat mishap i skarpt läge.
Tack för ett fantastiskt odpodavsnitt! Jag kommer garanterat att återvända till avsnittet flera gånger.
Det här torde vara den mazarinätande snubben som tillsammans med sin kollega undrar över moralen på månen: http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tord_Hall
Hoho, fantastiskt! Grym research.