Obiter Dictum podcast

Podcast #119: ”Det svenska bunkerundret” (Kalla kriget, del 2)

Bergsanläggning
2013-12-06: Under det kalla kriget var Sverige ett litet land inklämt mellan stora supermakter. Veckans Obiter Dictum går ner sig i havererade kärnvapenprogram, minkkränkningar, spionerande lastbilschaffisar och jättelika skyddsrum i djupet. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.

Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).

Lyssna direkt:

Följ oss på Facebook

AVSNITTETS LÄNKAR:

Lyssna på vårt kalla kriget-avsnitt, del 1.
Lyssna också på kalla kriget, del 3 (om rymdracet).

P3 Dokumentärs »Ubåtshotet« tar bland annat upp U137:s grundstötning och ubåtsjakten. U137 fick många sugna militärer på fötterna. Uppdrag Gransknings »Ubåtar, lögner och ljudband« tar upp frågetecken kring kränkningarna. Om TIR-lastbilarnas spioneri finns matigt att läsa om hos HJAK och Sandarnegubben. I Katarina och Klara ligger enorma civila skyddsrum i Stockholm. Det finns även ett P3 Dokumentär-avsnitt om det svenska kärnvapenprogrammet.

Comments

  2. Ni borde alltid prata kalla kriget, ni gör det så himla bra. När jag var student i Karlskrona fick vi vandra in genom det enorma hål som går rakt igenom Trossö (Karlskronas centrum) där tåg kunde åka in (idag ska även den vara nerlagd): https://maps.google.se/maps?q=karlskrona&ll=56.162996,15.586611&spn=0.002694,0.006968&hnear=Karlskrona&t=m&z=18&layer=c&cbll=56.162996,15.586611&panoid=iKgmCfONWlrTmg9Vr8RjeA&cbp=12,182.06,,0,-7.62

    Karlskronas marinmuseum har en del bra om ubåtar och mycket annat bra om svensk marinhistoria om ni någongång är i krokarna (och har också en mycket trevlig resturang). Vet inte om det fortfarande är igång, men när jag bodde där nere så hade iaf varvet ”öppet hus” vartannat år eller så, och det var fantastiskt. Då fick vi gå ombord på en del av de nyaste båtarna de byggde då, har för mig att den ena hette Gotland.

  4. Uppvuxen i Karlskrona under 70- och 80-talet så har jag upplevt mycket av ubåtsjakter och andra pådrag. Under de åren var jag varje sommar ute i skärgåden, där många av öarna var militära skyddobjekt dit bara svenska medborgare fick bege sig. I efterspelet till U137 fanns det en tid när man blev kollad av vakter innan man kunde åka ut i skärgårgen, och var tvungen att ha pass med sig för att visa att man svensk medborgare. Vid ett tillfälle lär man t om ha öppnat en likkista vid de här kontrollerna, men det kanske bara är en skröna.

    Jag kommer också ihåg det färgglada informationsmaterialet som vi hade i vår sommarstuga vilket pedagogiskt beskrev hur man känner igen en främmande ubåt och hur man skulle rapportera ev. siktningar till marinen. Vid flera tillfällen när vi ute och seglade så hände det att helikoptrar kom, sänkte hydrofoner och hovrade länge. Då flyttade man på sig eftersom de var ganska skjutglada med sjunkbomberna i början på 80-talet, även långt in i skärgården.

    På Marinmuseet i Karlskrona finns en utställning ”Ytspänning” som försöker beskriva stämmningarna som fanns under den här tiden. Rekommenderas. Jag hade turen att besöka den med en person som jobbade på Försvarsstaben under U137-incidenten och som var med på Fälldins presskonferens där det avslöjas att det sannolikt fanns kärnvapen ombord på ubåten (http://www.youtube.com/watch?v=Yi8J2pYBj84). I rummet blev det då helt tyst och garvade politiker som var med på presskonferensen blev vita i ansiktet.

  6. Det var inte så att killen på fortifikationsverket hette Bengt Hägg? (Kan ju såklart finnas flera personer från Eskilstuna som brukar åka land och rike runt för att lägga ner bunkrar och skjutbanor)

  7. Har ni läst det äventyr med Stålmannen där han snurrar runt i de skandinaviska länderna och letar efter en manick som kan oskadliggöra kärnvapen? Det skrevs av två danskar och om jag minns rätt fick det namnet ”Stålmannen i Stockholm” på svenska. Där fick man veta att det fanns kärnvapen ombord på U-137, men att antikärnvapenmackapären råkade avnukifiera dem. 😀

  10. Håller med orden i det närmaste outnyttjade potentialen i det kalla kriget inom svenskpopulärkultur. Fortfarande kan man göra nya saker om tysktågen men ubåtarna lyser med sin frånvaro. En sak som ni inte tog upp var de märkliga tavelförsäljrna som det var ståhej kring. Min pappa var stabsofficer vid högkvarteret i början på 80 talet och vi hade ofta besök av olika försäljare av just tavlor. Mina föräldrar skiljdes och han flyttade, efter det hade vi ett besök och sedan aldrig mer. Men om de nu var så att de spionerade, vad tusan fick det ut. Hur analyserades det? ”Besöksrapport hos Major si och så. Tonårspojke som var uttråkad öppnade. Ingen uniform i hallen (de skulle inte hänga synliga från dörren, utan i garderob)”. Vad får man ut av det? Hmm. Jag vete tusan vad man skall tro om det men det verkar som ett synnerligen omständigt sätt att spionera.

    • Huvudskälet till tavelförsäljarnas besök tros ha varit att med detta säga ”tro inte att ni är säkra, vi vet var ni bor”. Vårt starka försvar hade en stor svaghet i och med värnpliktsssystemet; vi hade i stort sett inga stående styrkor utan allt byggde på att vi skulle få några dygns förvarning (bl a tack vare signalspaning) och därmed hade kunnat mobilisera och ställa samhället på krigsfot. Tavelförsäljare, lastbilschaufförer och andra besökare i vårt land rekognoscerade s a s på marknivå efter sådant som satelliterna inte kunde se, och i det s k skymningsläget som betecknade läget mellan fred och krigsutbrott då mobiliseringen skulle ske i Sverige, var det med dessa spioners uppgifter som sovjetiska och polska sabotageförband skulle störa vår mobilisering genom att i hemmen mörda nyckelpersonerna – dvs högre befäl, piloter och andra i landets militära och civila ledning.

      Om vi hade kunnat mobilisera hela totalförsvaret som planerat skulle Sverige haft 850 000 man redo att mota fienden. Ett sovjetiskt anfall mot Sverige hade inte skett isolerat utan som en del i ett storkrig mot väst, och eftersom den stora skådeplatsen skulle varit i Centraleuropa hade östsidan inte kunnat lägga hur stora resurser som helst på Sverige. Därför var en helt mobiliserad svensk befolkning ett större problem för Warszawapakten än vi själva kanske tror. ning ett

  11. I Farsta finns gamla Ågestaverket, första kommersiella kärnkraftverket i Sverige. Det försörjde Farsta med atomfjärrvärme. Har man vägarna förbi är det väl värt en tur. De gamla kyltornen syns tydligt på berget bakom. Jag har hört att Vattenfall kan ordna visning vid intresse…
    Reaktorhallen under KTH är också spännande, den brukar man kunna titta på när DN ordnar sitt Stockholm under jord evenemang.

  12. Fnös också åt minkarna till en dag då jag kom i samspråk med en gammal besättningsman på en svensk ubåt, som i sin tur, för ett par år sen, hade träffat en rysk fd befälhavare på en ubåt som hade bekräftat det svenska marinen misstänkt; ryssarna opererade flitigt i svenska vatten.
    Svenskarna var inte ett dugg bättre, skall tilläggas.

  13. Såhär går det när man kommenterar medan man lyssnar… 🙂

    Operation Garbo är väl det bästa exemplet på samtida svensk kallakriget-fiktion? Lite övertro på det svenska försvaret vill jag minnas… 🙂

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Operation_Garbo

    Ang beredskapssjukhuset under Södersjukhuset vill jag nämna att det har såväl djupgående hamn samt tågräls i direkt anslutning.

  14. När det gäller skyddsrum vill jag också nämna Södersjukhuset. I bergrummen därunder finns utrymme för ett helt sjukhus. Det finns djupgående hamn och tågräls som går dit likväl som asfalterad väg förstås.

  15. Ang U137 så bör man ju nämna det odödliga och kärnfulla citatet ”Håll gränsen” vilket var statsminister Torbjörn Fälldins order till ÖB när han informerades om att det stod en sovjetisk ubåt på svenskt vatten.

    Se hjälten själv kommentera här: http://www.youtube.com/watch?v=vFvA9PkL8xY

  16. En annan sak som också har behandlats i radio som säger mycket om Sveriges kalla krig är ”pilotdöden”. Otroligt många piloter dog och det ansågs acceptabelt för syftet, Sveriges försvar. Vi hade värre förluster av piloter i fred än vad USA hade under Koreakriget..

    Behandlas lättillgängligt och kort här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/165076?programid=407

  17. När ni tog upp den svenska atombomben kom jag att tänka på den utmärkta boken : Svenska förintelsevapen : utvecklingen av kemiska och nukleära stridsmedel 1928-1970 av Wilhem Agrell. Där får man bl.a. Läsa om hur amerikanarna försöker avleda svenskarnas atomforskning mot kemiska stridsmedel istället.

  18. Tänk att ni klarade det utan att använda uttrycket ”bunkra upp”. Bra gjort! I övrigt så blir det lättare att vara neutral om man har en stor stark armé eller en nuke då. Så att Sverige ville ha kärnvapen är ju inte så konstigt.

    • ”Bra gjort” eller ”tjänstefel”? Jag vet inte. 🙂 Jo visst är det så, men samtidigt är väl en nätt atombombsarsenal ett utmärkt sätt att hamna mitt i the crosshairs också?

      • Jo, fast Sveriges militär i det tidiga kalla kriget var väldigt stor (Googlade fram femte största flottan, tredje största luftvapnet, globalt) så det verkar lite som att man då slog in på en linje av att försvara sig till varje pris, och då är ju atombomber en toppenidé. Nu kan det ju kännas rätt skönt att det aldrig blev något med det även om det när jag var ung gick ett rykte om att det i en bunker skulle ligga alla beståndsdelar lagrade så att en atombomb kunde sättas ihop riktigt snabbt om utifall att Sverige skulle behöva visa tänderna. Som vuxen känns det rätt långsökt, men för en tolvåring, väldigt kittlande!

        • när jag läste lite inför det här avsnittet så stod det nånstans att Sverige spenderade ungefär 3% av BNP på försvaret, vilket är ungefär lika mycket som USA gjorde ett vanligt år (vissa sköt det upp till 10% när de skulle knäcka ryssen, men.. ja). så det var ju på allvar, absolut. men .. ja. sen om larmet går så skulle de väl inte tro på det