2013-02-08: Dåligt marknadsförd litteraturklassiker eller bara pajig sword and planet? Det är frågan vi ställer oss i veckans #floppfilmscirkel om marsrullen »John Carter«. Med anledning av att JJ Abrams tillträtt som ny »Star Wars«-regissör och att en fristående film i Lucas rymdsaga utannonserats pratar vi även om att förstöra en fantasivärld med sanningar. Dessutom Bill Drummonds försvar av singeln, tv-serien som romanform i »House of Cards« och svaret på frågan om vilken anekdot vi glömmer bort att vi berättat förut den här veckan. Det blir fiesta. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes.
Prenumerera i annat program (rss)
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Nästa del av #floppfilmscirkeln handlar om Kevin Costners brevbärarhyllning »The Postman«.
Invasion riddim är fett. The KLFs Bill Drummond ställde singeln mot albumet. Isabelle Lundqvist gör fantastiska tygdockor. Netflix storsatsning heter »House of Cards«. Regissören Niclaz Erlingmark pratar mer om sin kortfilm »9732« i ett avsnitt av Korvcast.
JJ Abrams är klar för »Star Wars: Episode VII«, och en fristående film kanske handlar om Yoda, kanske om en ung Han Solo.
Några fans gjorde en mer ”rättvis” trailer till »John Carter«. Edgar Rice Burroughs något bortglömda förlagan till filmen heter »A Princess of Mars«.
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om dokumentären 5 Broken Cameras. Billy tipsar om en artikel om hur Gérard de Villiers vet för mycket.
Angående Searching for Sugar Man som ni snackar om inledningsvis: Har inte sett filmen, men när jag fick historien berättad för mig så tänkte jag ”Aha! det är den här historien som Nick Hornby hade för ögonen när han skrev Juliet Naked”. Nu när jag hör er pod och att hitte-på faktorn är så pass hög så undrar jag om det är Juliet Naked som är förlaga för Searching…
Vad tror ni?
det här att house of cards bara är tillgänglig på netflix. går ju fortfarande att se streamad via nån skumsida med popup:er, eller pirata ner från sjön. live-sport i HD är snart den enda premium grej som inte går att se ”gratis”
*broken *filmad
Five boken cameras är filman på Västbanken, inte Gazaremsan.
Den där Bill Drummond-ranten når nya nivåer av gubbighet. Ståndpunkten i sig känns som ett eko från någon trött 90-talsdebatt som väl omöjligt kan vara särskilt relevant idag om det nu var det då ens. Om han inte driver med oss så är det hela lite sorgligt.
Ja exakt. Jag tänkte på något typ Jan Gradvall kunde ha skrivit i tidnigen Pop 1997 när jag hörde det där om att ”singlar startar revolutioner”: Singeln som form har länge haft en plats i hjärtat hon rockjournalistskrået. Singlar är lite sexigt vågat och ”street” tycker de. Det är väl associationskedjor som går till 60-talets motown , Jamaicansk dub och annat som rockjournalister gillar, antar jag. Fast idag är väl begreppet singel helt irrelevant. Singlar startar inga revolutioner.
En hel bok om John Carter floppen http://boingboing.net/2013/02/06/john-carter-and-the-gods-of-ho.html
Jag älskar odpod pga det helt oförblommerade nörderiet. Jag är fullkomligt ointresserad av filmerna/musiken/spelen ni talar om, men jag går igång på HUR ni talar om det. Varför satte ni en kvinnlig påa till detta avsnitt? Rösten är mjuk och sensuell, så långt från nörderi man kan tänka sig. Stilbrott!
Den kvinnliga påan har varit med förut på odpod. Hon låter otroligt bekant, är det någon som gjort något på P3?
Billy har svarat längre ned, vettja.
Jag tänkte på den som säger hur man kommer i kontakt med odpod. Kanske inte samma som trådstartaren tänkte på?
Har tänkt på det med, men jag tror aldrig de gått ut med det (vem det är som pratar). Det kanske vill ha det lite hemligt? Någon av killarnas flickvänner? Det är min spekulation.
Sorry för sent svar i tråden! Nej, det är inte flickvän. Det är Sandra Mosh som pratar. Jo, det stämmer som Micke skriver att hon har hörts i P3. Hon hade klubbmusik-kvällarna på fredagar tidigare. Det är mäktigt att hon lånade sin stämma för odpod. Som DJ har hon ändå varit support till Swedish House Mafia och är så nära peak hour på mellaneuropeisk technoklubb som odpod kommer att komma.
Oj, det var roligt att höra! Har nog alltid tänkt att vårt enda raison d’etre var analysen, så kul att det finns några fler värden. 🙂
Introt var ett gammalt klipp från P3 1981. Back in the day hade odpod en tradition av att köra små ljudklipp innan signaturen som satte stämningen för avsnittet. Tyvärr har det fallit bort senaste året/halvåret pga abnorm arbetssituation som gjort att det inte funnits så mycket tid för finlir med podden. Men den traditionen är på väg tillbaka nu! Jag känner det!
Jag gillar det. Mer sånt!
Jag antar att Netflix (eurosport, andra streaming-tjänster och kanaler sedda av 20 pers men som skaffar VM i xxxxxx) räknar med att ett antal av dom som skaffar tjänsten med tanken av avbeställa efter att dom är klara tänker att: ”hmmm, vad superpraktiskt det här var, det är ju värt y kr i månaden”.
Ja, ”churn rate” är garanterat en viktig del i streamingtjänsternas budgetar. http://en.wikipedia.org/wiki/Churn_rate
Exakt, det handlar om att locka in folk till det. Sen upptäcker man förhoppningsvis att det är enkelt och prisvärt.
Vill tipsa er om wasteland 2 som ser ut att bli vad fallout 3 aldrig blev, dvs någorlunda likt föregångarna med brian fargo tillbaks bakom spakarna.
http://vimeo.com/59292662
Det där med att en massa avsnitt tillsammans bildar en enda ”roman”, och att avsnitten inte är utformade efter proceduraltänk eller reklamavbrott liknande är väl inte nåt nytt. Det är väl exakt det HBO sysslat med i två decennier nu. Visst är det lite ”veckans tema” i varje avsnitt av t ex Six Feet under, eller Oz, men en serie som The Wire eller Deadwood är ju som en enda lång film.
Vill man även på sin hemdator uppleva bekvämligheten i att en tv-serie startar igen från stället där man sist slutade finns det en del mediaspelare med den funktionen.
Länge sen jag såg the wire men visst är det en minibåge/arc i varje avsnitt med en cliffhanger på det. Alltså ganska klassiskt upplägg på det. Inte en 12-timmarsfilm.
Det håller jag inte med om. Jag tycker det som kännetecknar The Wire är just avsaknaden av avslutade storys i de enskilda avsnitten.
Däremot är varje säsong en avslutad story kan man säga.
Är som sagt var länge sen jag tittade på den så jag kan mycket väl minnas fel.
Men som jag minns det är det en övergripande story för alla fem säsonger, en för varje avslutad säsong och en per avsnitt. Plus massa småsaker som ligger och flyter här och var.
En stor brasklapp på detta dock, som tidigare sagt.
Vete tusen om jag orkar börja titta igen för att ta reda på sanningen. Även om jag rankar den som den kanske bästa serien så vet jag inte om jag orkar investera 50 timmar igen.
The Shield hade dock mer av ”veckans brott”-storys i varje avsnitt vid sidan av de långa archen. Kanske är den serien du tänker på?
Jag håller absolut inte med om att det skulle vara en avslutad historia i varje avsnitt av the Wire. Och jag har sett hela serien tre gånger (även om det var tre år sedan sist tycker jag mig ha koll på den). Har du några exempel på avsnitt som är upplagda på det sättet?
Mkt intressant artikel från Salon om Netflix och House of Cards och om hur streamtjänsterna kan komma att påverka utbudet: http://www.salon.com/2013/02/01/how_netflix_is_turning_viewers_into_puppets/
Ska tillägga att jag själv såg hela serien på två dagar och älskade den. Perfekt för folk som mig som är stort fan av West Wing, Boss och även danska serien Borgen.
Apropå Boss så var det en serie som jag började se först efter att herr Nordström pratat gott om den i odpod och i krönikor. Så stort tack för det tipset!
Så som Tobias beskriver sitt tittande av ”House of Cards” har jag haft det länge. Om man som jag använder ett bibliotektsprogram (hittar inget bättre svenskt namn) som XBMC eller Plex för att spela upp sina filmer och TV-serier så håller programmet koll på var du är i filmen/avsnittet om du väljer att pausa. Plex t ex plockar automatisk fram nästa avsnitt om du har flera osedda mm. Ffa för de serier som jag har svårt att släppa men som inte engagerar fullt ut längre får den behandlingen. Vi pratar om t ex Burn Notice, Nikita, Supernatural.
Vet inte vem som är hönan och vem som är ägget i den här jämförelsen mellan Netflix och andra program eftersom jag inte vet någonting om hur Netflix har vuxit som tjänst i USA.
Jag tycker nog att ny hakar upp er alldeles för mycket på kvalitén på John Carter, något som jag tycker är filmens absolut minsta problem.
Bland annat för att jag inte förstår problmatiken kring vem den skulle vara riktad till. Så kan man säga om t.ex Baron Von Münchausen, men det här är ju en Avatarkopia som går att sälja till samma målgrupp. Eller,den påminner kanske mer om Narnia/Alice i underlandet(burtons) där en hjälte hamnar på en fantasiplats och måste hjälpa de goda som bor där att bekämpa en onding (eller FlashGordon! Den har tillochmed bröllopet som förstörs av att ett rymdskepp krashar genom fönstret på slutet.)
Kvalitetsmässigt tyckte jag att den var bättre än t.ex Avatar, om än bara för att den var betydligt kortare, och att filmens främsta misslyckande var den helt katastrofala marknadsföringen. När Disney,innan filmen haft premiär, går ut och säger att den inte är så bra tyder det på att det måste ha brunnit i huvudet på marknadsavdelningen.
”Han Shot First” är alldeles för mainstream. Lindelof hade en Bantha Tracks-tröja på sig, vilket alltså är sjukt nördigt.
De kanske gör upphottade 3D versioner av ewok-filmerna istället. Haha
måste måste veta vad introt kommer ifrån?
Så lät P3 1981.
Är absolut inte missnöjd, älskade introt … men – jag hade hoppats på syntetiska ljud från -45!
Haha! *mallig*