Obiter Dictum podcast

Podcast #87: ”När det blir livsfara så gapskrattar filmvikingen”

Fatima Al Qadiri
2012-11-23: I en värld där alla medier finns på plats när tragedier inträffar blir det allt svårare att ta till sig verkligheten som finns bakom rapporteringen. Efter att vi läst dussintals nyhetstexter, sett krigsreportrar ducka i källare och följt twitter-flödet mellan stridande parter, hur kan vi då undgå att sugas in i det meta-narrativ som är medieflödet, istället för att ta in eländet som pågår? Är okommenterade fältinspelningar botemedlet mot konfliktsjuka soundbites? Därutöver tar vi oss an första delen i #floppfilmscirkeln, »The 13th Warrior«. Vad gick fel, hur gick det fel, och gick det egentligen så jävla fel? Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.

Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes
Prenumerera i annat program (rss)

Lyssna direkt:

Följ oss på Facebook.

AVSNITTETS LÄNKAR:

Nästa del av #floppfilmscirkeln handlar om K-19 The Widow Maker.

Soundcloud-usern jondonnison postar fältinspelningar från Gaza. En bomb slog ned medan Anderson Cooper rapporterade. Fatima Al Qadiris EP »Desert Strike« finns på Spotify. HBO-dokumentärserien »Witness« skildrar konfliktfotografers arbete.

POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om dokumentären »The Queen of Versailles«. Billy kontrar med cyberpunk-webbtv-serien »Dynamo«.

Comments

  1. En sak jag tänker på när det gäller varför ljudspåret träffar Billy så hårt medan fotografier, video och kallt rapporterade faktanyheter inte gör det lika hårt är att det är en liknande respons som gör att ljudböcker eller filmadaptioner inte är lika starka som att läsa en roman eller en novell. När vi läser fyller vi på med egna bilder och fyller ut med egna tankar och rädslor, medan i nyhetsrapportering, naturligtvis, handlar om att berätta någon form av fakta.

    Då hugger ljuden av de ambienta bomberna rakt in i hjärtat och skapar bilder i hjärnan.

  2. Jag har ett förslag till flopp-films cirkeln: Cutthroath Island från 1995 gick så katastrofalt dåligt att produktionsbolaget Carolco Pictures gick under och är stolt innehavare av Guiness rekordet för största monetära förlust på en filmproduktion någonsin. Det kanske är uppenbart, men skulle vara en naturlig avslutning på cirkeln om inte annat.

  4. Jag tror att ljudet av bomberna försätter lyssnaren i tillståndet att han/hon själv är där. Att man sitter med hjärtat i halsgropen i ett skyddsrum och bara väntar på att taket ska rasa in över en.. Vi har ju en relation till det där med bombningar, mörkläggningsgardiner och liknande från föräldra- eller far/morföräldragenerationen sen WW2 och alla dessa skildringar. Ljudet placerar oss i offrens roll.

  6. För att ta Cecilia Uddén i försvar berättar hon självutlämnande i ett reportage som sändes i senaste Godmorgon Världen. Hon inte vågar göra en intervju i ett hus där Islamiska Jihads tv-kanal ligger av rädsla för att huset skall träffas av Israel. Istället ber hon att få göra intervjun med familjemodern över telefon och ljuger om att inte ha tid att komma till huset. 
    Så kan det också vara att rapportera från krig.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=5357711

  7. Om jag får våga mig på en försiktig ansats till analys av varför ljudinspelningen av bombanfall berör så mycket starkare än vanliga krigsreportage så tror jag att det beror på att man i de senare omedelbart översköljs med fakta som man passivt tar emot medan man i fallet med den ”nakna” ljudinspelningen tvingas tänka själv. Det är hemskt att få det upptryckt i ansiktet at ”tolv människor dog varav tre barn” men när tankarna börjar irra runt av sig själva så blir den känslomässiga laddningen mycket större.

    Lite som med skräckfilm med andra ord: när man bara ser skuggor och antydningar så kan det vara jäkligt läskigt, men när man väl ser monstret och kan konstatera att det har halvmeterlånga huggtänder så kan man ju tänka att det är jobbigt att bli biten av såna, men alla de mycket värre möjligheter man själv anat är då bortsorterade.

  8. Hej odpod lyssnare och skapare!
    Jag flyger till japan över jul och kommer således att spendera enormt mycket tid på diverse flygplatser i vänta på nästa plan.Jag söker därför efter olika böcker att lägga lite tid på.Har ni några tips?

    • Ojoj, det beror helt på vad du gillar och vad du redan läst. Jag har en hel hoper med tips men det beror som sagt helt och hållet på vad du gillar.

    • Vet ju inte riktigt vad du gillar osv. men eftersom jag själv är pre/post apokalyps-fan så får min tipslista bli i den smutsiga apokalypsens tecken:

      The Last Policeman (som tipsades om för något avsnitt sedan)

      One Second After

      Wasteland: Stories of the Apocalypse (Massa små noveller, perfekt på tåget/bussen bok)

      Och sedan köpa på dig The Walking Dead serien, sjukt bra

      Hoppas det ger lite uppslag i alla fall

  9. läste om er i fokus igår. ni såg fina ut! men tobias strumpor…ser kallt ut!

  10. En liten stund efter att jag hade hört att nästa floppfilm blir ”the Widowmaker” fick jag en fin idé: spela in det hundrade avsnittet av Obiter Dictum på en ubåt, helst djupt nere i havet!

    På något sätt utgör en modern, teknikspäckad ubåtsmiljö själva essensen av flera av Podcastens favoritteman, såsom underrättelsetjänster, sci-fi och post-apokalyps. Tänk också på alla ljudeffekter!

  11. Diskussionen kring krigsrapportering fick mig att tänka på den här fotoserien som kom för ett tag sedan från Syrien: http://ir-ingr.livejournal.com/1185799.html

    Det som gjorde att den här på något vis satte sig var att en del av bilderna känns på tok för nära den ”Call of Duty-estetik” man ser i de stora FPSen nu för tiden (männen som står på jeepen med kulsprutan med stark rörelseoskärpa i bakgrunden, kikarsikte-bilden, och diverse ”nu vill jag ha ett snyggt motiv i motljus här i kriget”-bilder). Jag tror det som stör mig är att det på något vis känns som att linjen mellan den populärkulturella skildringen av kriget och hur det nu rapporteras om det suddas ut i de här exemplen. När många krigsfotografer uppenbarligen sitter på feta digitalkameror och kan bränna av tusen bilder för att ta ut sina ”money shots” blir det en annan grej jämfört när de satt på sina tio rullar med grynig tri-x-film. Med det här bildspråket hamnar de lite väl nära, typ promobilder för ett nytt Battlefield. De heroiska motiven blir ”snygga” på ett sätt som är jävligt obehagligt. 

  12. Det kändes som Billy började förklara något angående att en fotograf var där. Det var nånting om ett fönster. Sen glömdes ämnet bort. Jag är nyfiken vad det var Billy tänkte säga. Har fotograferingen med fönstret att göra? Är det pressbilder på g?

  13. Angående det här med vikingar på film anser jag att Valhalla Rising förtjänar att lyftas fram. Nu handlar den visserligen om kristna skottar någon gång på 1000-talet, och anses vad jag förstått av många som rätt pajjig, men den fångar ändå något som i princip alla andra vikingafilmer sedan 1970-talet missat, nämligen tystnaden. Den genomsnittlige skandinaven år 900 var nog betydligt mer isolerad och socialt handikappad än gemene norrlänning idag, och följaktligen är det fint att få se det ordkarga klimatet från de isländska sagorna skildras på film. Efterlyser mer sånt och mindre vrålande bärsärker. 

    • ”Valhalla Rising” är vansinnigt underskattad. ”Lone Wolf & Cub” i vikingaskrud med Tarkovskij/tidig Herzog-foto. Tystnaden som du nämner kan även spåras till Winding-Refns senare ”Drive”. Premiärvisningen på Göteborg filmfestival var rätt magisk. Jag satt och myste i biofåtöljen medan jag kände allt tyst hat koka från resten av biopubliken i salongen. Ibland är det lite som Orvar Säfström kände för Christophe Gans ”Vargarnas pakt”: ibland är det så jävla gött att ha en film helt för sig själv. 5 thungor knivurs av 5!

  15. Hur stor är risken att moderna floppar som John Carter (from Mars) dyker upp? såg att Final Fantasy – var en box-office-flopp, hint hint.. 

    • John Carters floppighet är en stor sorg i hjärtat för mig. Jag vet att någon argumenterade för dess uselhet i kommentarsfältet här nyligen men jag tycker den var en riktigt fin rymdmatinée. Såg fram emot fler filmer i serien men det lär väl knappast hända.

  16. Mycket bra avsnitt!

    Jag tror att problemet med vikingafilmer är att människors föreställning av en viking är för smal. 

    Om man pratar romarriket finns det en mängd olika ”roller” som man direkt associerar till: legionären, slaven, senatorn, gladiatorn, filosofen, konstnären, handelsmannen, ingenjören, generalen med flera.

    Men när det gäller det gamla Norden så finns det bara … vikingen. Och går ju inte att göra en vettig soppa med bara en enda ingrediens. 

    Vill man göra vikingafilm får man nog sätta sig och skriva ett manus som inte handlar om vikingar, men som av en händelse råkar utspela sig i Sydnorge på 900-talet. 

  17. Bra avsnitt! Inte behöver ni vara oroliga för lite allvar och djup då och då. 

    Flopcirkeln fick en fin start.

    Jag vill återigen pusha för Hudson Hawk som en film verkligen bör tas upp. Höken är Lös som den hette i Sverige var en total flop och är som jag mins den en hemsk, hemsk film, dock med bra skådisar och sannolikt offer för helt fel marknadsföring, där man försökte ge sken att den var en helt annan film än det den är. Den är dock späckad med popkulturellt godis och skulle verkligen bli ett kanonbra diskussionsunderlag för OdPod

    • Jaa, Hudson Hawk! Inte sett filmen, men jag spelade Amiga-spelet som byggde på den http://www.youtube.com/watch?v=YgybbPi9RNU .. Självklart släppt av Ocean, spelföretaget som var kungar av taffliga jump’n’run-adaptioner och exploaterande av filmlicenser.

      • Jag var så arg när jag såg den, tyckte den var det pajigaste jag sett. Nu vet jag att den var menad att vara nån sorts screwballkomedi och inte den aktionkomedi jag ville se. Danny Aijello och Bruce Willis är huvudpersonerna och den är tänkt att vara smart. Jag minns en massa ”kreativa klippningar” och ”oväntande vändningar”
        Kanske var jag i min ungdom alltför hård mot den? Vore kul att se den igen.
        Spelet ser ju kul ut! 

Trackbacks