2010-04-30: Glöm allt om att låtsas vara initierad och ha god smak. Den här veckan kör Obiter Dictum ner huvudet i träsket, bränner sitt kulturella kapital och tar sig an den verkliga skräpkulturen, den som alla vägrar erkänna att de hittar något i men som nästan alla har exempel på. Vi pratar om verkliga guilty pleasures, de som är mer än bara ironiska poser, inom film och musik – och bekänner det värsta vi har på området. Det är en prövning som lämnar varken Tobias eller Billy oberörd, och som får oss att undra om någon kan ta ett ord vi säger på allvar igen.
Klicka för att ladda ner eller, ännu bättre,
prenumerera på podcasten via iTunes.
Du kan också lyssna på den direkt här:
[audio:http://odpod.no-ip.org/Obiter_Dictum-2010-04-30-Avsnitt_07.mp3]
Avsnittets länkar:
För att kunna frossa i smaklös musik har vi skapat Spotify-playlists. Lyssna på Tobias eller Billys. Behöver du detoxa efteråt rekommenderar vi Iron & Wines »Flightless Bird, American Mouth«, som ackompanjerade »den vackraste avslutningsscenen i mannaminne«. Det är fortfarande oklart om det storslagna outrot i »Sultans of Swing« live på Wembley 1985« verkligen är ett guilty pleasure. Vad tycker du?
POST SCRIPTUM: Bortglömda filmskatter finns hos Subterranean Cinema . En grej som lovar gott inför sommaren är teasertrailern för »Piranha 3D«.
Roligt och bra avsnitt!
farligt ämne som skulle kunnat spåra ur men det var väldigt trevlig lyssning. tackar
Tack för att ni bjuder på er själva! Flera LOL under programmets gång.
Er diskussion tangerar en Strage krönika: http://www.dn.se/kultur-noje/fredrik-strage-cel…
Carl Wilsons bok “Let's talk about love” om hans hatkärlek till Celine Dion får man nästan kolla upp.
Bra podcast! Jag måste dock säga att jag är lite förvånad över att två fullvuxna män som, förmodar jag, genomlevt poptimismens härjningar fortfarande tycker det är lite pinigt att gilla vissa saker.
Jag är ett av de där banen ni pratar om och nej jag skämms inte över nått inom min smak. Jag skämms inte ens över vilken porr jag kollar på. Men det är kanske för att jag bara har ovanligt god smak naturligt.
Däremot skämms jag enormt över att jag ibland kollar på youtube thinspo med upbeat låtar.Dels för att jag gärna vill se mig som hälsosam och anti smalidealet. Och jag skulle ju absolut aldrig banta.
Men samtidigt är jag ju himla smal och det är lite härligt att se idealisering av det som inte försöker marknadsföra något dessutom är det ofta helt galet fina kort och överdrivet posiga vilket jag älskar. Oftast har de dessutom små superlöjliga textsnuttar.
Ifall ni inte vet vad det är är här två exempel:
http://www.youtube.com/watch?v…
http://www.youtube.com/user/ra…
*barnen ursäkta min dyslexi den leder till mycket som ser ut som slarvfel. Förhoppningsvis skriver jag iallafall förståligt.