2011-05-06: Under veckan har det byggts legender om specialförband och mörka terrorledare efter räden mot Usama bin Ladins tillhåll i Pakistan. Obiter Dictum reder ut vad Chuck Norris hade för roll i det. Peter Jackson har börjat sända produktionsdagbok från inspelningarna av »The Hobbit« och vi funderar lite över hur mycket man som tittare egentligen vill se och veta av filmer som kommer. Och så lyfter vi med anledning av ett läsarmail en inte okomplicerad fråga: Behöver man ta ansvar för det etiska innehållet i popkultur man konsumerar eller finns egenvärdet i eskapismen? Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes
Prenumerera i annat program
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
»The number 1 is far more than a prime«. Efter tips från er kommer vi läsa »The First Law«-trilogin av Joe Abercrombie som börjar med »The Blade Itself«. Vin Diesel jobbade lite otippat med Arthur Russel i New York 1986.
DEL 1: Alfred Holmgren tar ställning mot Battlefield i en debattartikel. »P3 Kultur« mötte speldesignern Brenda Braithwaite och pratade om spel på liv och död.
DEL 2: Barack Obama var rolig på White House Correspondents’ Dinner.
DEL 3: Peter Jackson har börjat sända en produktionsdagbok från inspelningarna av »The Hobbit«.
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om dokumentären »Big River Man«. Billy självpromotar skamlöst »Alléz! Alléz! Socialgrupp tre!«.
har googlat runt en massa men det verkar verkligen som att jag är den enda som tycker att big river man verkar fake. möjligt att han simmade amazonas men scenerna med galenskap (egenapplicerade elchocker) känns inte äkta.. inte heller amerikanens galenskap verkar geniun. fick upplevelsen att filmen klippts ihop av filmstudent som siktat enort mkt på att få det så apocalypse now som möjligt..
är jag verkligen ensam om detta?
Det jag ser som problematiskt med väldigt realistiska spel rörande verkliga konflikter är att det kan vara svårt för någon som inte är insatt att skilja på fakta och fiktion, vilket kan ge en felaktig bild av den verkliga situationen. Den realistiska grafiken förstärker känslan av att detta återspeglar faktiska förhållanden och jag frågar mig hur detta påverkar unga/okritiska personers syn på t.ex. Mellanöstern-konflikten. En sådan risk föreligger inte med t.ex. Gears of War eller Crysis.
Vad det gäller spelens våldsamma innehåll tror jag (lite ovetenskapligt) att man som människa har ett gäng primitiva känslor som behöver ventileras ibland. Jag är också stark våldsmotståndare, men har inga problem med att spela våldsamma spel. Däremot anser jag att man behöver vara mycket mer försiktig med barn, vars känsla för vad som är verklighet och fantasi är betydligt mindre utvecklad.
OBS, har ej i skrivande stund hört avsnittet än men tänkte kommentera med anledning av ovanstående (med risk för att hamna i sidospår, givetvis):
Argumentet med att det finns en risk med att konsumentet inte kan skilja på fiktion och verklighet är något som populärkultur alltid attackerats för.
Mitt främsta motargument är varför “videovåldsmoralisterna” inte är konsekventa. Varför angrips, i regel, endast spel, film och musik medan litteratur (återigen, generellt sett) skonas från det.
I Battlefields 3 fallet kan jag köpa att den risken föreligger men varför kritiserar inte samma personer t.ex. Sylvia Plaths [kanoniserade]verk bok Glaskupa? En 16 åring som läser den boken kan likaväl, efter samma princip, missförstå innehållet och se självmordsförsöket som något som romantiseras?
Jag tror det snarast ligger i formen. TV-spel som vi ser i dag är nytt medan litteratur. Skillnaden ligger, hävdar jag, i stor okunskap.
Som lärare är det alltid viktigt att alltid arbeta kritiskt med eleverna, oavsett vad som konsumeras. Samma princip gäller även TV-spel. Vi måste lära oss att skilja på fikition och verkligheten, även om fiktionens genre är realism. ([Social]Realism är för den delen en genre vi på överallt i populärkultur anyways).
Sist och slutligen anser jag att vi måste kunna erkänna underhållningsvärdet i praktiken allt, även om innehållet kan argumenteras vara både omsakligt och/eller problematiskt på andra sätt. En föreläsare jag en gång hade i litteraturvetenskap såg stora problem i bl.a. hur könen skildras i Twilight men tvekade inte med att ända erkänna dess underhållningsvärde.
Det är okej att spela BF3, så länge man är värde. Man kan inte alltid förväntas förhålla sig kritisk.
Först och främst vill jag hålla med dig, TV-spel är nog inte farligare än någon annan form av media, men jag tror att det finns en skillnad i vem som konsumerar vad. Kanske är det fördomsfullt av mig, men jag tror det finns fler 16-åringar som spelar BF3 än som läser de böcker du omnämner.
Frågan är vad mer som kan göras? Diskussion är viktigt och så finns åldersstämpel (väl?). JJämför t.ex. med tobak och alkohol men inget hindrar att minderåriga konsumerar det ändå. En bannlysning känns inte särskilt fruktsam.
En annan aspekt på de senaste dagarnas stridspittsrunkande är ju att det här team 6 eller vad de nu heter framstår som mindre häftiga ju mer detaljer om raiden som släpps. I skrivande stund tyck det som om endast en person i Usamas compound var beväpnad. De hade lika gärna kunnat skicka Kling och Klang med dylikt motsånd.