2013-10-25: Banksy har i oktober haft residency i New York och ett av greppen i kritiken mot konstvärlden var att sälja original från ett stånd i Central Park. Vi pratar om kontextens roll i kulturen, och hur det kommer sig att konst blir obegripligt utan den. Dessutom: Indien vs Kina, Batman vs Superman, Neil DeGrasse Tyson vs Rymdfilmen och ett par läskiga typer i kostym i The Incident. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Till nästa upplaga av #TLDRcirkeln läser vi det gamla reportaget »Myths Over Miami«. Ian McDonald synade Indien som sf-nation i »River of Gods«. Neil deGrasse Tyson gick loss på »Gravity« på twitter. Klippet där Batmans och Supermans olikheter narras finns på YouTube. Det talas om att Wonder Woman också slängs in i leken. Banksy sålde konst på New Yorks gator. Joshua Bell spelade i tunnelbanan, ett experiment av Washington Post. Chris Cunninghams video till Aphex Twins »Window Licker« är en stor klassiker. Det är något konstigt med Aerial Phenomena Enquiry Network.
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om »Batman/Superman/Wonder Woman: Trinity«. Billy tipsar om Factmags genomgång av »the facts and fictions of Aphex Twin mythology«. (Bonus: Billys grundkurs i Aphex Twin på Spotify).
http://www.buzzfeed.com/donnad/times-batman-was-100-done-with-the-justice-league
Jag ser gärna ett avsnitt där Billy får släppa loss om electronica och grotta ner sig lite i musikträsket. Kul att ni pratar om Aphex Twin iaf 🙂
Gravity! Vilken åktur. Jag är star-strucked. In på rymdfilmer Top-3. Ni borde förresten köra med mer topplistor som de popkulturnördar ni är. Topp 10 Aphex Twin, skräckfilmer, uppföljare..whatever.
Ingen bashing av Ben Affleck som Batman eller är den för uppenbar?
Har ni nämnt i ”Insterstellar update” att Hoyte van Hoytema ska vara filmfotograf? Vilket bäddar för en snygg film i varje fall.
SvD har gjort en tämligen adekvat om än förutsägbar lista: http://www.svd.se/kultur/svd-valjer-ut-de-basta-rymdfilmerna_8653000.svd
Herregud.. Listan missade ”Det Rätta Virket”. Apollo 13? pft! Kretiner!!! : )
Läst just ”Myths over Miami”. Så bra! Så sorgligt. Känns dessutom som en kampanj till rollspelet Vampire the Masquerade.
Appropå Homeland: Har också haft stora problem med S03, men tyckte faktiskt det tog sig lite i E04, kan man hoppas på att dotter-Brody-subploten nu får vila?
Och gällande Carries utfrysning och falska avhopp så använde Le Carré det redan 1963 i ”The Spy Who Came in from the Cold” där huvudpersonen i deep cover-mode dekar ner sig och hoppar av till Östtyskland. Köper man premissen att Le Carré är den författare som mest trovärdigt beskrev (beskriver?) underrättelsearbete så är det alltså en gångbar play. Eller var det åtminstone för 50 år sedan…
Appropå att man gillar den brittiska underrättelsetjänsten så vill jag tipsa om den utmärkta serien Queen & Country av Greg Rucka och ett antal olika tecknare. Jag kan inte avgöra hur korrekt den avbildar verklighetens MI6/SIS men den har i alla fall bra personporträtt och vad som känns som en realistisk nivå på händelseförloppen
Apropå Gravity och DeGrasse Tysons rant – I Anathem finns en episod där huvudkaraktärerna måste navigera och manövrera i omloppsbana, där Neal Stephenson lägger stor möda vid att återge tyngdlöshet på ett korrekt sätt. Minns att han gör en poäng av hur kontraintuitiv fysiken ter sig för en människa i det läget. Får en att undra om inte Gravitys skapare visste att de gjorde ”fel”, men brände på ändå av det skälet att äkta tyngdlöshet ser ”fel” ut på film?
Ahhh good catch! jag minns sekvensen nu när du säger det. Jag tror absolut att vissa saker behöver förenklas och visas på ett annat sätt, eftersom vi helt saknar referensramar för det tillståndet. Vi vill ha ett upp, ett ner, ett höger och ett vänster. I tyngdlöshet är ju det helt irrelevant. Jäkligt svårt att förstå.
Jo, jag är all for förenklingar och modifikationer om det ger en bättre story. Adrenalinsprutan i hjärtat dyker upp som ett välanvänt exempel. (Kanske lite för välanvänt.) Samtidigt måste man ju älska Neal Stephenson som aldrig drar sig för att utförligt förklara varför det som sker i hans världar är logiskt och naturvetenskapligt korrekt.
Intressant läsning:
http://pandodaily.com/2013/10/26/i-challenged-hackers-to-investigate-me-and-what-they-found-out-is-chilling/
Vad jag minns så var det rätt mycket asteroidbesök i Deep Impact, så den får ni nog se om!
Kul var att det kom inte bara två utan 3 (!) asteroidfilmer nästan samtidigt:
Armageddon (1998) – hejdlös action
Deep Impact (1998) – mer betoning på drama
Asteroid (1997) – ordinär katastroffilm, fast asteroid i stället för skyskrapa/jordbävning/översvämning.
Sen kan man fråga sig om inte Armageddon också bör räknas bland katastroffilmerna, men det är en annan historia… 🙂
visst var det väl en hel del tsunamis och grejer right? hade för mig det. Armageddon ja… haha. vad ska man säga..
Mötet mellan Batman och Superman aktualiserar återigen det faktum att DC-universat har stora problem med balans. Även om jag håller med om att allting inte behöver vara avhängigt hur starka superkrafter vissa hjältar har i relation till varandra så blir det liksom aldrig *riktigt* spännande när Stålis, Captain Marvel eller Martian Manhunter bara kan bomba in likt gudar och lösa allt. Greppet i ”Kingdom Come” funkar, men allt som oftast blir det bara töntigt överdrivet. Marvel-universat har, vad jag upplever, inte alls samma problem med för kraftfulla karaktärer.
Tittar vi på Avengers så funkar det ju ganska bra i spannet mellan Black Widow -> Iron Man -> Thor, trots att sistnämnda är en halvgud. För han är ju irrationell. Och lite svårstyrd. Och Iron Man är lika mycket där för sin egen skull. Det finns inte det där supersluga, superstarka, superrättfärdiga. Då funkar mötet. Fast jag står fast vid min utgångspunkt att de funkar bäst i sina egna mijlöer. För mig blir det för mycket när allt ska röras runt. Det är som den gamla diskussionen om engelska fotbollshuliganer vs amerikanska gäng. Jämförelsen är inte intressant, för Shadwell är inte Compton.
Det fungerar väl alltid lite sådär när extremer ställs mot varandra. Det är först när det finns någon form av gråskala som det blir riktigt intressant. Extremerna kan ju belysa intressanta skillnader, men det måste ju finnas likheter också för att någon riktig dynamik ska dyka upp.
Där tycker jag däremot att DC har lyckats väldigt bra. Fastän Läderlappen och Stålmannen är så diametralt olika och på något sätt varandras extremer är deras respektive städer det verkligt intressanta mötet. Gotham som den mörka, gotiska, kriminella staden ställs mot ljusets Metropolis med mycket rymd och fräschör. En ”A Tale of Two Cities” med Gotham och Metropolis hade varit riktigt intressant!
Ja, å ena sidan är alltid interaktionen mellan Stålmannen och Batman kul. Den funkar lysande i Dark Knight Returns. Men å andra sidan är jag inte helt förtjust i att uppföljaren till Man of Steel introducerar Batman, WonderWoman, resten av Justice League, etc, eftersom det knuffar filmen i en typisk Superhjälte riktning. Intressantare vore istället fokus på science fiction historien som i grund och botten Stålmannen är. Med all förståelse for att Warners vill ha en egen lukrativ Avengers. Jag hade hellre sett Stålmannen utforska kosmos, odödlighet eller någon annan ”stor” sci-fi aspekt.
Dessutom kommer antagligen Ben Affleck’s Batman få sina egna filmer, och jag föredrar ett mer sansat detektiv/noir Batman universum utan Stålmannen och andra övernaturliga element.
Indien i rymden och serier. Inte helt på det spåret men lite iaf, Supergod av Warren Ellis. Krishna som superhjälte/gud gjord av människor.
Och om nu inte Tobias har läst den så tar vi och tipsar om Planetary av samma Warren Ellis. Som dessutom tecknades av John Cassaday som tecknad Whedons X-men-vända som Tobias tipsade om förra veckan.
Läst Supergod, tycker den är sådär. Kan däremot avslöja att Planetary antagligen är min favoritserie någonsin.