Obiter Dictum podcast

Comments

  1. Jag håller med er på många sätt när det gäller vad som åldras dåligt. Men det finns lysande undantag när det gäller den punkten. På humorsidan finns tex Abbot and Costellos Who’s on first, som fortfarande idag studeras av komiker. Timingen i replikerna är så perfekta. På barnprogramssidan har vi tex Fem myror och Från A till Ö, som mina barn fått se i skolan och älskar. Sedan var ofta inte barnprogrammen förr avsedda för att ses av både barn och vuxna. Det gör att det ibland kan vara så att programmen åldrats väl, men att vi som vuxna har åldrats ifrån. För målgruppen är programmet fortfarande bra.

    Har även en kommentar över det med sångare. Många sångare blir rätt mediokra utanför sin kontext. Men även här finns undantag som jag anser är värda att påpeka. Det största undantaget här måste vara Freddie Mercury, vars röst är helt otrolig.

  2. Är det smidigast för er med en fråga per mail eller ett mail med flera frågor i? Obs, mest tramsfrågor. 🙂

  3. Tecknade GIJOE är kass, men serie tidningen från 80 talet, skriven av Larry Hama, är lite av en klassiker. Hama som var Japansk-amerikansk Vietnam veteran hade en riktigt lång “run” på serien, och hans period jämförs ofta med Chris Claremont’s hyllade sträcka på X-men. Hama var också en av de figurer som verkligen lanserade Ninjan i västerländsk pop kultur med Storm Shadow och Snake-Eyes. Så skippa TV-serien, men kolla upp serietidningen! Nr 21: “Silent Interlude” är extra känt eftersom det var den första moderna superhjälte tidningen utan pratbubblor. Ett “tyst” nummer med andra ord. 🙂