2015-03-13: Efter några år av apokalyps tar tv-showerna »Unbreakable Kimmy Schmidt«, »The Last Man on Earth« och »I Survived a Zombie Apocalypse« ett annat grepp: apokaLOL. Är undergången bra sitcomfoder eller vill vi ha vår dysterhet i fred? Dessutom: Krystade zombie-origins, spelfigurers musiksmak och stunden vi fruktat sedan odpods början. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
Ja vafan mikrofonen satt bakochfram så Billy låter lite burkig i veckans avsnitt. Vi är inte bättre än så.
AVSNITTETS LÄNKAR:
Rolig trivia om kära Nintendo-figurer finns i »The Nintendo Character Manual«. Den fruktade »Blade Runner«-uppföljaren är på banan. Det verkar bli en ny Alien-film.
Bra zombieböcker Billy har läst: »The Last Bastion of the Living« av Rhiannon Frater. »Newsflesh«-trilogin av Mira Grant. »Day By Day Armageddon« av J.L. Bourne. »Zone One« av Colson Whitehead. »The Girl With All the Gifts« av M.R. Carey.
”You Can Run, You Can Hide: The Epidemiology and Statistical Mechanics of Zombies”
http://arxiv.org/abs/1503.01104
Fast det är ju ingen skillnad på dynamiskt omfång om man jämför en MP3 V0 eller strömmad dito i lägre bitrate. Däremot är det skillnad i upplösning. Dynamiskt omfång är ju i stort sett en mute point i konsumentaudio om du samplar i 44khz (och över) och sen också helt en fråga om mastring. Vilket inte avgörs av filformatet eller strömningskvalitén.
Välkomna tillbaka odpod!
Tack för ett skojigt avsnitt… Men jag måste komplettera lite angående Ninjans introduktion i västerländsk pop kultur. Man kan inte diskutera ämnet utan att nämna Frank Miller, eftersom han mer eller mindre är direkt ansvarig för 80 talets stora ninja våg.
Som ni sa, följde Ninjas 70 talets stora kung fu/martial arts boom. Japan var i ropet som den ekonomiska supergigant den var i början av 80-talet, och dessutom producerade Japan massor av egen pop kultur. Manga, leksaker och tecknade serier, som på allvar började exporteras till utlandet. Som fanatisk serie-kännare var Frank Miller en av de allra första som fick upp ögonen för Japanska samuraj serier som klassiska ”Lone wolf and Cub”. Såna Mangor hade ofta Ninjor i diverse skurk och spion roller. Frank Miller hade precis fått ansvar för Daredevil och gjorde genast om en hopplös b-variant av Spindelmannen, till en renodlad Ninja serie och succeen var omedelbar. Snart hade Miller gjort ett eget serie-album (Ronin) som är hans tydligaste manga pastisch, och Wolverine fick också han ett äventyr i Japan. (Historien som blev den senaste Wolverine filmen häromåret.)
Kort tid efter Daredevil hade blivit en jättehit så började den svartvita Ninja Turtles serien som en parodi på Millers serie. Den onda ”Hand” klanen döptes om till ”The Foot” och Daredevil’s mästare ”Sticks” fick heta ”Splinter” i Turtles versionen. Som ett easter egg så har Daredevil och Turtles samma ursprung i serien också. Samma radioaktiva burk ligger bakom Daredevil’s radar och Turtles mutation. 🙂
Också värd att nämna är Larry Hama, som är en halv-japan, halv-amerikan som stred i Vietnam, och hade god kännedom om Japansk kultur med sin blandade bakgrund. Hama jobbade senare för Hasbro och Marvel och skrev G.I. JOE/Action Force serietidningen. När han tog över rodret, gjorde han om hela leksakslinjen och serien, introducerade genast massa olika ninjor och japanska element. Figurerna Snake Eyes och Storm Shadow hamnade i fokus . Hama’s nya GI Joe blev en jättehit och i synnerhet figuren Snake Eyes. Med det uppfann Hama mer eller mindre den militära ”Super-Ninjan”, lika hemma med en katana som med ett sniper gevär och det blev sedan den gällande standarden.
Polygon hade nyligen en intervju med de gamla skaparna av original Ninja Gaiden till 8-bitars och Arkad, och de pratade om tanken att skapa ett ninja spel avsett för den västerländska bilden av Ninjas, snarare än den historiska figur de själva var vana med. Den amerikanska Ninjan var en sorts superhjälte som sprang runt i New York och spöade gatugäng som en lös fortsättning på ”The Warriors”.
http://www.polygon.com/a/life-in-japan/Ninja-Gaiden-Nintendo
Bortom old school Manga och Anime är det dock brist på bra ninjor på film. Kalkon bolaget ”Cannon Film” producerade de flesta av 80 talets skitfilmer som American Ninja och Enter The Ninja. Mest för att de var extremt billiga att göra och ofta med italienska skådisar.
Hursomhelst. Frank Miller och Larry Hama!
Lollade lite när ni pratade om zombieböcker och underkände upplägget att en svamp tar över människor och gör dem galna eftersom det finns på riktigt (men som tur är inte för människor…ännu). Här har ni en länk om ni vill bli rädda på riktigt…
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Ophiocordyceps_unilateralis
Gör en bildsök på det också. Kan av någon anledning inte kopiera länkar till google på ipaden…
Googlade apocalols. Fick 22 resultat varav Odpod högst upp :O.
I samband med apocaLOL måste ju Peter Bagge’s Apocalyps Nerd från 2005 nämnas. Programmeraren Perry blir smärtsamt medveten om hur illa rustad han är för ett liv efter civilisationen när Nordkorea släpper atombomber över Seattle. Ett litet mästerverk av nattsvart apokalypshumor.
Nu har jag inte sett Kimmy Schmidt än men det låter som Rätt upp i 90-talet! med en tjej istället för Brendan Fraser från atombunkern?
Det är EXAKT vad det är.
Tidiga ApokaLOLs (och en tydlig influens till Monty Pythons):
https://www.youtube.com/watch?v=7AVBEwTIfDM
Kul att ni är tillbaka! Uppehållet var kanske inte så långt men det kändes ändå. Jag tycker för övrigt att de senaste avsnitten blivit bättre efter att det varit lite svajigt ett tag.
Angående apokaLOL så vet jag inte om jag håller med om att The Unbreakable Kimmy Schmidt passar in där. Den handlar ju mest om att kommentera samtiden, och apokalypsbunkerisoleringen används mest för att ha en anledning till att Kimmy är en fish out of water som kan observera dagens knasigheter på ett naturligt sätt (samt som en källa till lite enkla flabb, fast på ett bra sätt).
Vad gäller de cherrypickade inte-riktigt-rebootarna så är det väl den modellen superhjälteserierna har använt sig av i typ 70 år. Nästan varje gång en ny författare tar över en serie så pillar de runt lite med vad som är in continuity eller inte, helt utöver alla officiella reboots.
Apropå anti-vaccin folket:
http://www.motherjones.com/mixed-media/2015/03/german-vaccine-measles-challenge
Zombies i ”hoardes” är ett begrepp i walking dead-serierna, det fungerar som Billys exempel med nån sorts snöbollseffekt
Åhh pratet om potatis är tillbaka. Min första kommentar på odpod.se handlade just om vissa grundläggande termer om hur man sätter potatis, inte sår den.
Passade på att dra igenom några gamla avsnitt under uppehållet och lyssnade på zombiespecialen häromdagen. Blev därför väldigt glad när Billy nämnde zombiesvärmen i dagens avsnitt – det saknades lite i specialen. I mitt tycke är det just flocken/pöbeln/massan som gör zombies så läskiga. En katt är söt men kryllar golvet av katter blir det obehagligt, så är det också med människor. Just det där som händer när folksamlingar förvandlas till levande organismer på idrottsarenor/demonstrationer/konserter. Det spelar ingen roll att Eddie Vedder står och skriker till folk att backa, massan har fått eget liv och fortsätter krossa människor till döds och en enskild individ kan inte påverka händelseförloppet…
Zombieavsnittet är inte särskilt bra, har jag för mig? Vi borde verkligen göra ett nytt sånt.
Tycker zombieavsnittet fungerade bra. Som relativt nybliven lyssnare har jag hoppat runt bland de gamla avsnitten, men dragit mig för att ta mig an de första säsongerna av rädslan att det skulle vara som att se första säsongerna av Simpsons innan serien hittade hem. Häromveckan tog jag dock tjuren vid hornen och började från början och måste säga att jag är förvånad över hur hög standarden var redan då.
Men det finns andra saker som är intressanta med att lyssna i fel ordning. Att höra första gången ni nämner sådant som blivit återkommande skämt och jag bara hört er fnissa refererande åt i senare avsnitt har varit roligt men konstigt nog också lite av en besvikelse. Lite Gullfire over Leningrad liksom… Och det är roligt att ni i framtidsavsnittet är så oroliga över att bli skrattade åt i efterhand för att ni skulle vara fel ute. Det är ju ofrånkomligt att hamna galet när man diskuterar samtida populärkulturs påverkan på samhället vilket blir tydligt när man lyssnar på gamla avsnitt. Men lika ofta är ni rätt ute och lyckas träffa rätt i spaningarna.
Potatis är fantastisk! Den har ju räddat massor av människor ur svält (på t ex Irland) så håller med där. Lök är annars en bra grej, om en spar ”rumpan” (biten med rötter) och låter den torka en dag så går det att plantera om den och så får en så småning om en ny lök. Så rent teoretiskt så kan en få en ny lök för varje lök en äter, förutsatt att en har plats för den att växa. Varje klyfta i en vitlök kan också bli en ny vitlöksklyfta. 😀
Jag tänker på SALT. Var länge under historien en viktig handelsvara av en anledning.
När civlisationen kollapsar måste vi kunna konserva vår mat. 🙂
Hmmm, undrar om det går att utvinna salt ur Östersjön eller om en bör ta sig till Västkusten när apokalypsen utbryter.
Only Potatoes Diet – http://www.atl.nu/lantbruk/tappade-vikt-med-potatisdiet
Välkomna tillbaka, ni har varit saknade! Apropå att använda Skyrim som minnesplats, ni har väl inte missat den här fina historien om att hitta sin döde fars spöke i en X-Box: https://autos.yahoo.com/blogs/motoramic/teenage-son-discovers-his-deceased-father-s-ghost-car-in-xbox-rally-game-154558866.html
Detta kanske kan vara lite inspiration när ni ska göra er överlevnadsguide: A Steampunk’s Guide to the Apocalypse.
”Fan vilket hifi-avsnitt det här är” sa en 96 kbitsburkig Billy. 🙂
Lol! 😀
Kul att ni är tillbaka! Bra avsnitt, men jag skrattade gott när Billy BLÅNEKADE till att ha sett Escape from L.A. Exhibit A: John Carpenter-avsnittet, 57 minuter in.