2014-10-24: Krimpodcasten »Serial« hyllas men lägger vi den under lupp framträder en del problem. DC Comics har offentliggjort sina planer för ett helt gäng filmer. Vad innebär alla universumsbyggen som pågår för filmberättandet? Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
»Gone Girl« är den perfekta truther-filmen. Podcasten »Serial« behöver man lyssna på från början. DC Comics har stora planer.
Håller med om att true crime oftast lämnar en unken eftersmak, men tyckte även detta var sant vid odpodavsnittet om Dyatlovpasset. Ni hoppade förbi den bollen lite snabbt, men det finns ju alltid något unket med att fläka ut personers liv utan deras tillåtelse (en död person kan ju inte ge tillåtelse). Jag föreslår en lösning på detta: alla som är för att deras liv kan bli asvnitt och poddar osv kan ju rimligen skriva in detta i ett testamente eller twittrar att det är okej. T ex med en bra hashtag som #truecrimewannabe.
PS: Det finns en podd om Palmemordet, men 50%+ av avsnitten handlar om standup.
Antares 🙁
Har ni läst den här texten ang. Serial? 🙂
http://www.slate.com/blogs/browbeat/2014/10/27/rabia_chaudry_blogs_about_adnan_syed_and_recaps_the_serial_podcast_on_split.html
Nej, det har jag inte. Tackar!
Det verkar som om Serial är ett ganska uppenbart försök att göra en dokumentär version av The Wire och överföra den långa bågen till American Life formatet. Hur väl det lyckas kommer väl att bero på i vilken mån resultatet funkar likt The Wire, d.v.s som ett porträtt av ett samhälle vid sidan av det centrala brottsfallet. Om fokuset blir för smalt tror jag att frustrationen som Tobias nämner kommer att ta över.
Tack för ännu ett fint poddavsnitt Billy och Tobias! Måste dock säga att jag inte riktigt håller med er i Serial-diskussionen! Jag har bara lyssnat två avsnitt än, men spontant så känner jag att det här faktiskt är vad vi behöver i en medievärld där både true crime och kriminalserier liksom inte kan skildra någonting ”mindre” än seriemördare, där bodycount och speciellt bisarra metoder vinner tittare, för att hastigt och lustigt slänga sig på nästa vetvilling i nästa avsnitt, nästa vecka. Jag tror vi måst påminnas om att varje mord är en tragedi och ett trauma för både offrets och mördarens familjer, vänner, bekanta och för närsamhället i allmänhet. Det räcker liksom med bodycount:1.
Bra poäng! Det som skaver är väl kanske att… Tonläget i Serial är seriöst, myndigt och har höga journalistiska anspråk, men ändå är upplägget skissat att slå an samma sensationsnerv i oss som ”Han mördade hela sin familj – du kan aldrig gissa vad som hände sen” (ok, lite spetsat uttrycker jag mig nu, men typ..)
Jag tycker inte att Serial exploaterar de inblandade på ett otillbörligt sätt. Inte heller håller jag för troligt att serien på något avgörande vis låter ett välplanerat narrativ skymma sanningar som sedan avslöjas längre fram i berättandet. Min gissning är nämligen att det inte finns någon ”Smoking Gun”. Serials övergripande tema blir i så fall inte sökandet efter en sanning, utan snarare att förklara hur ytterligt komplex historien bakom ett rättsfall kan vara. Serien olika infallsvinklar och perspektiv skulle därmed illustrera en närmast kunskapsteoretisk poäng, nämligen att det rent generellt är svårt att hitta bevis eller absolut kunskap. Denna insikt påverkar sedan hur vi ser på brott och straff rent juridiskt, vilket i sin tur kan leda till samhällskritiska slutsatser (jämförbara med de som lanseras i The Wire).
Side-note: Om vi lägger Odpod under lupp framträder för övrigt bland annat problemet att Tobias säger ”vahettere” alldeles för ofta. Jobba bort det, please!
Nej, vahettere ska var kvar. Det är en liten, men inte helt oviktig del av varumärket.
Om Tobias vänner ser honom som en expert på ebola tycker jag att han ska axla manteln. En bra artikel, som också har ett visst popkulturellt värde är Forbes ”utredning” av ebola som vapen. Tyvärr är resultatet lite utav en besvikelse: det hade kittlat betydligt mer om ebola kunde lätt kunde vapeniseras… http://onforb.es/1FPVrxg
Nagot som har skrivits pa sina hall, och nagot jag haller med om, ar att Marvel driver sina filmer som om det var en TV-serie med Kevin Feige/Joss Whedon som ”showrunners”. Enskilda regissorer utfor studions vision till punkt och pricka och alla maste foga sig till universumets regler.
Det finns bade for och nackdelar med Marvel’s metod. En positiv konsekvens ar att kvalitén haller en jamn (och oftast ganska bra) niva. Publiken lar sig vad Marvel filmer innebar som produkt och de kan glatt ta med sig kidsen till fullstandigt obskyra titlar som Guardians of the Galaxy eftersom de nu litar pa Marvel logotypen. (Ungefar som Pixar.) Feige och Whedon har visat bra kansla for bred underhallning och under deras regim undviker man pajas filmer som Elektra, Daredevil och Green Lantern.
Problemen ar flera. Marvel hyr aldrig in storre/intressantare regisorrer med ett individuellt filmsprak. Istallet plockar man in tv-regissorer, folk som har filmat mindre indie-filmer eller filmskapare vars stil inte sticker ut for mycket. Regissorer ar hart hallna och Feige och co detaljstyr hela produktionen, kostymer, action sekvenser, etc. ”Captain America: Winter Soldier” var en helt okej action film, men det fanns absolut ingenting som stack ut pa nagot vis. Ljussattning, art direction, redigering, osv. Det var en Marvel film ratt och slatt. Nyligen hoppade valdigt egenartade och talangfulla Edgar Wright av kommande Ant-Man pga kreativa brottningar med Feige och vips var han ersatt med en valdigt oforarglig regissor av bleka studio komedier. Slutresultatet blir en godkand produkt, men garanterat valdigt snarstuken alla de andra filmerna under studions tak. Publiken vet vad de koper, men risken finns att de successivt ledsnar.
Faran med allt detta universum byggande ar helt enkelt att filmerna blir mer toppstyrda av producenter och studio ”showrunners”. Individuella regissorer far mindre att saga till om och allt sandpappras ner for att passa en storre franchise. Alla action filmer ser till sist likadana ut och haller ocksa samma ton. Som sagt undviker vi totala katastrofer som Catwoman, men mojligheterna att en udda och innovativ action film kommer fran ingenstans och vander upp och ner pa bradet minskar. (”The Matrix”, etc.)
Både Kenneth Banannanngnaghhhg och James Gunn är ju både intressanta och tydliga regissörer. Thor leder ju lite mera v halvtråkigt manus än dålig regi. Och Guradians är ju långt mer james gunn:ig än serietidningen brukar vara. Shane Black är ju inte heller nåt karaktärsfattigt no-name. Jag tycker inte att din tes håller.
Mycket intressanta poänger. Det är de två sista meningarna som skaver mest i mig. Vore verkligen synd om det landar där.