2014-04-04: Ett säkert vårtecken är att odpod-redaktionen stänger in sig i MMOs. Vad är det med massiva onlinespel som gör att en så lätt fastnar? Vi diskuterar också problemet med tredje akten, att så många historier i såväl livet som fiktionen sviker när det kommer till upplösningen. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Världens största flygfarkost är den mäktiga Airlandern. Facebook köper in sig i VR-framtiden. Christopher Nolan har snackat lite »Interstellar«. Billys gamertag är dramadilemma – adda honom om du kör GTA Online.
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om animerade filmen »Francis« som bygger på en Dave Eggers-historia från This American Life. Billy tipsar om historien om kartograferna som avslöjade kartan till GTAV baserat på screenshots, »Mapping Los Santos«.
drama/dilemma gav ett av årets första LOLs. tack för den.
hade gärna varit med och spelat lite GTAV online.
Angående tredje-aktenproblem – skiter jag i det popukulturella skåpet när jag erkänner att jag HATAR filmer som bygger mot en ”slutstrid” / bossfight? Tycker det är synd att så många filmer, inom så många genres, hänfaller till uppbyggnad mot 30 minuter slutstrid-formatet.
Jag antar att slutstrid-grejen är sprungen ur det som på 80-talet kallades ”actionfilm”. En genre som väl tyvärr har tagit över de flesta spänningsfilmsgenres nuförtiden. Ofta änner jag mig lite besviken, speciellt om det är filmer som till det yttre ser ut som grandios science fiction. Typ Oblivion, Elysium, I am legend osv. Det här slutstridsformatet förankrar filmer för mycket i nuet. Jag längtar efter mer episka filmer.
Angående MMO.. Har ni testat DayZ? http://dayzmod.com/
Det är intressant, det där med Oculus Riften, nytändningen för VR och Facebooks köp. Jag har svårt att se att FB skulle integrera riften i deras gränssnitt utan tror bara att de köper upp dem för att de tror stenhårt på idén ur spelarperspektiv och att det kommer dra in mycket $$$. Nu när det finns möjligheter för utvecklare att kombinera med t.ex. xboxens Kinect eller playstationens Move-kontroll så borde man kunna konstruera verktyg som gör att du kan använda hela din kropp som avatar i spelvärlden. Det var väl t.ex. på Game developers conference häromveckan då Sony (tror jag att det var?) visade sin Oculus-variant – Morpheus – som har betydligt mer påkostade demon att visa och som dessutom kan – i viss mån – kontrollera din kropp (i en demo där man sänktes ner i undervattensbur och blir attackerad av en haj böjer din avatar på sina knän om du gör det IRL). Spännande.
Vidare fanns det någon annan tillverkare som visade upp en produkt som var ungefär som en webbkamera som satt på t.ex. en datorskärm. Denna scannade sedan av dina ögon och pupiller så att den känner av var på skärmen du tittar åt och således vill styra din avatar eller ditt blickfång. Då behöver man inte t.ex. navigera ”spelkameran” med mus eller kontroll utan blott med ögonen. Också ganska spännande.
Om man då tittar utanför spelvärlden och hur Oculus riften skulle kunna användas där (nej, inte Facebook tack) så finns det redan t.ex. arkitektbyråer som använder sina oculus dev kits mot sina kunder. Tänk dig att du ska skapa ett byggnadsprojekt åt en kund, ritar upp den i Cad/Revit/whatever och renderar därefter en virtuell 3d-modell i skala 1:1 som kunden – iförd en rift – kan få gå omkring i och känna efter hur projektet kan tänkas bli i riktiga livet. Eftersom synfältet i en sån där välvd VR-grunka gör att det påminner mer om din verkliga perception än att blott stirra på samma bilder på en platt 21″-skärm så blir mer upplevelsen mer, för att låna Tobias term, ”immersive”. Då skulle kunden kunna be om ändringar om de märker att deras egna föreställningar om projektets dimensioner inte skulle stämma. SPÄNNANDE!
Var det svenska Tobii Eye X du hade sett? http://www.tobii.com/en/eye-experience/dev/
Jag tycker att det är rätt spännande att ett företag som mest är kända för att göra något så tråkigt som mätverktyg som ser (pun intended) var användarna tittar på en sajt, vilket sedan används i utvecklingsprojekt, börjar göra nästa generations kontroller.
Det namnet låter bekant!
Efter lite googling inser jag att spelet inte finns på PC alls. Det känns bra. Tycker dock att Billy, förlåt, dramadilemma, ska dra ihop ett gäng newbies från odpodlyssnarskaran och göra en guidad rundtur. Jag kan föreställa mig diskussionerna:
Docul0ver: ”Det där brunnslocket är en uppenbar referens till avsnitt 3, säsong fyra av en tv-serie som bara visades av BBC Kenya på sjuttiotalet!”
Jobbarmedmedia86: ”Jaså, jag tänkte spontant på att texten på det rent numerologiskt motsvarar siffrorna på planeten i Aliens…”
Förhoppningsvis går det att spela in och sända. 🙂
Vilken skön grej att spränga alla och sedan snabbt logga ut! Måste medge att det känns extremt lockande att gå med i odpodklanen. Tänk att spela onlinespel med vuxna och (hyfsat) likasinnade människor. Jag är dock tveksam till om jag är rätt person att spela GTAV O, pga att jag nog är en sådan person som det skulle kunna ställa till med problem för. Dessutom har jag upptäckt att mycket av spelkänslan går förlorad när man tvingas spela med personer som struntar totalt i spelets atmosfär och bara ser det som ett schackparti med ljudeffekter, även om det antagligen inte är något större problem med just GTA, som ändå utspelar sig i någon sorts samtid.. Med andra onlinespel har det varit lite som det skulle vara att läsa Sagan om ringen, om Gandalf plötsligt sagt ”Fan vad jag pwnade skiten ur orchen” och Legolas stavat sitt namn L3g0l4s. Och det finns ingen plats i världen där man möter så mycket hat mot rollspelare som i onlinerollspelen.