2014-02-14: Skräpmat och skräpkultur. Streamsajter som stannar. Skandinaviskt svårmod skapar samtal. Samt The Incident. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Vi pratar återigen om Ice-T:s podcast Final Level. Amazon testar ett projekt med demokratiska piloter för att starta nya serier. Isländska »Hamarinn« är ett bra exempel på scandicrime som innehåller allt. Vi vet väldigt lite om Markovian parallax denigrate. David Sundin korresponderade med scammers.
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om ESPN-dokumentären »The Price of Gold«. Billy tipsar om musikradiodokumentären »Hitfabriken«.
Apropå 30 for 30… här är en trailer för vad som kan komma att bli en av de bästa sportdokumentärerna någonsin http://nz.entertainment.yahoo.com/video/watch/19783639/sketchy-30-for-30-the-space-jam-game/
När jag lyssnade på det här avsnittet hade jag en massa av smarta kommentarer på lut, kändes det som. Men nu minns jag inte alls vad det kan ha varit. Tack för trevlig lyssning, hur som helst!
usenet: förr när man fick ett internetabb så ingick ju alltid användaruppgifter för usenetkonto.
Jag undrar när de slutade att erbjuda usenet som standard? Kanske samtidigt som bredbanden slog igenom kan jag tänka mig. Usenet var väldigt praktiskt på den tiden man körde telefonmodem. Man ringde upp, tankade hem alla nya trådar, kopplade ner sig, och sen satt man och skrev massa dumheter offline, kopplade upp sig och skickade iväg allt. Effektivt.
Ett kvickt tips för att få mer ur Netflix, kör det med Hola, så får ni tillgång till streaming-utbudet i USA som ju såklart är mycket större.
En sak till. Kommentaren om brottsligheten i Ystad. Samma sak kan sägas om Oxford baserat på Morse, fast jag antar att det är mer självklart för britter att se igenom det.
Apropå Island. Läste(okej jag lyssnade) Moneyball-författaren Michael Lewis bok om den ekonomiska krisen Boomerang: Travels in the New Third World, innehåller ett kapitel om Island. Fantastisk läsning/lyssning.
Två reflektioner angående dagens avsnitt:
1. Fy tusan vad bra ”mellanvinjetten” (alltså versionen av temat som låter Carpenter) är.
2. Vad är egentligen grejen med att ha kvar felsägningar och misslyckanden i den färdiga podden? Jag tänker specifikt på avslutningen här. Det är nödvändigtvis inte dåligt – det ger onekligen liv till något som annars kunnat bli lite väl sterilt – men det har ju nästan blivit vanligare att en får höra allt bakom än själva innehållet. Jag tänker direkt även på program som ”Radiolab” där reporterns ”Please state your name” eller andra direkt onödiga frågor inkluderas. Tas detta upp i radiojournalistutbildningen som något bra eller dåligt?
1. Tack! Kul att du uppmärksammar. Den är mycket specifikt gjord med Carpenter-ambitioner, haha. Jag brukar alltid vara så skitnödig och sitta och putsa allt så länge, men inför den här säsongen tänkte jag att jag bara skulle köra och slängde bara ihop ett gäng trudilutter på en dag. Ett för mig tidigare otänkbart sätt att arbeta, men visade sig vara riktigt mysigt. Roligt att du gillar!
2. Jag har inte gått nån utbildning så jag vet inte, men jag tror att det fnyses åt. Jag tycker Radiolab använder det bra, men de verkar ha inspirerat folk som inte hanterar det lika bra så nu tycker jag att man hör slasktagningar på rätt konstiga ställen. Det är väl som Tarantino och rapp dialog, kräver att man vet vad man gör för att det ska bli bra. Att jag lät det där vara kvar var helt enkelt för att det inte gick att rädda genom klippning. Mitt ”hej då” sägs helt stumt medans Tobias skrattar i bakgrunden. Gick inte att snygga upp i post, men tycker det håller så här också. Såååå jäkla formella behöver vi väl inte vara? 🙂
Av ren princip tycker jag att en alltid ska vara strikt formell, hela tiden, men för ovanlighetens skull kan jag tycka att det fungerar…
Det var nog faktiskt mest observation och absolut inte kritik. Jag tycker också att det fungerar, bättre än många andra exempel på medveten slasktagning.
Håller verkligen med. Varje gång jag hört den har jag tänkt att jag verkligen gillar den (och naturligtvis plockar Carpenterreferensen) och att jag borde skicka en hyllning. Gillar även Vangelisversionen – för det är väl det som det är (inte lika säker här)?
Eftersom ni ägnar typ 15 minuter åt att raljera över två inlägg jag skrev vill jag bara få tillfälle att ”försvara” mig : Det jag skrev var alltså ”det finns inget gubbigare än att vara livrädd för att vara gubbe” då i bemärkelsen ”att vara rädd för att inte omfamna allt som är nytt och populärt bland yngre”. Då tog jag som exempel Jan Gradvalls avicii-vurm och exemplet att som vuxen ”ta Hunger games på allvar, som verk”.
Jag har aldrig sagt 1. att allt bra finns i dåtiden 2. att man ska vara otrevlig mot människor som gillar ”fel” saker 3. att man ska vara uppläxande och dryg mot ungdomar 4. att jag gillar beatles / the doors 5. att jag föraktar ungdomars läsglädje
Med tanke på den massiva amounten halmdocka som ändå levde upp så misstänker jag att ämnet på något vis berörde, och det är väl bra. Men nån måtta får det allt vara. Hej!
Haha men alltså det var jättebra med ditt mothugg! Det gav oss anledning att utveckla och förtydliga. Hela segmentet är inte en replik till dig utan tar bara avstamp i just det där om att vara rädd för att inte omfamna allt som är nytt. Dina inlägg = top class!