2010-05-21: Valrörelsen har börjat och för att reda ut politikens koppling till popkulturen förstärks Obiter Dictum med veckans gäst Daniel Wiklander. Varför är det egentligen så få svenska artister som aktivt blandar sig i valrörelsen? Vi tar avstamp i den pågående konflikten på Berns och funderar på om proggen förstörde den politiskt aktiva artisten här till skillnad från i andra länder. En av de mest kända popkulturskildringarna av politiskt liv är »West Wing« – skulle det gå att göra något liknande i en svensk miljö? Och hur skulle man i brist på Toby Ziegler kunna göra det attraktivt? Övriga medverkande är Tobias Norström och Billy Rimgard.
Klicka för att ladda ner eller, ännu bättre,
prenumerera på podcasten via iTunes.
Du kan också lyssna på den direkt här:
2010-05-14: Veckans avsnitt gästas av Sara Martinsson, programledare i »P3 Pop«. Med sådan expertis på plats tar Obiter Dictum tempen på popmusiken. I den nya digitala verkligheten lyssnar vi på mer musik än vi någonsin har gjort men samtidigt känns det som att den enskilda låten blivit mindre viktig. Är popmusiken slut som identitetsmarkör bara för att vi slutat klä oss som popstjärnorna vi gillar? Och är strävandet efter exklusivitet en dålig sak i ett tidevarv kännetecknat av tillgänglighet? Vi reder även ut huruvida subkulturerna som gemenskap har blivit gated communities i ett försvar mot kommersialisering. Övriga medverkande är Tobias Norström och Billy Rimgard.
2010-05-07: Vi har sett »Iron Man 2«, den senaste i raden av superhjältefilmer. Och många, många fler väntar runt hörnet. Vad är det som skapar människans behov av att berätta och lyssna på historier om starka personer med goda intentioner, allt ifrån de gamla sumeriska gudamyterna till dagens serietidningsfilmatiseringar? Är det helt självklart vem som kan klassas som »superhjälte« och vem som bara är »hjälte«? Vi reder också ut om superhjälten fyller ett andligt tomrum i dagens sekulariserade samhälle, avslöjar vilka serier vi skulle offra en arm för att få se som filmer samt ger facit till vad som skulle hända om en riktig masked vigilante plötsligt skulle dyka upp i vårt samhälle idag.
2010-04-30: Glöm allt om att låtsas vara initierad och ha god smak. Den här veckan kör Obiter Dictum ner huvudet i träsket, bränner sitt kulturella kapital och tar sig an den verkliga skräpkulturen, den som alla vägrar erkänna att de hittar något i men som nästan alla har exempel på. Vi pratar om verkliga guilty pleasures, de som är mer än bara ironiska poser, inom film och musik – och bekänner det värsta vi har på området. Det är en prövning som lämnar varken Tobias eller Billy oberörd, och som får oss att undra om någon kan ta ett ord vi säger på allvar igen.
2010-04-23: Askmolnet täcker en kontinent. Flygplanen står på marken. Överlevnadsexperterna kontrollerar sina vattenfilter. Den senaste veckan har gått i apokalypsens tecken och Obiter Dictum gör naturligtvis en stor vulkanspecial. Vi diskuterar hur medias narrativ om Eyjafjallajökull påverkas av katastroffilmer och funderar om nyhetsbevakningen är en realityshow. Därtill reder vi ut vulkanens roll i populärkulturen. Varför är den så impopulär hos manusförfattarna? Och är det över huvud taget möjligt att skapa en plot som kan mäta sig med scientologkyrkans användande av vulkanen? Vi får dessutom en lägesrapport från Per Boström, Ylva Carlheimer och Sara Martinsson som alla varit strandade därute i the wastelands under flygstoppet. Musiken i inslaget framförs av We Are Volt.
2010-04-16: I veckans avsnitt tar vi oss an några knepiga frågor om the interwebs. Å ena sidan stiftas allt hårdare lagar kring internet men å andra sidan finns sajter som »Wikileaks« som gör att informationen kanske aldrig har varit friare. Vi spelar djävulens advokat och undrar om helt fri data verkligen bara är av godo. Ett av de ställen där nätet definitivt saknar gränser är trollens högborg »4chan«. Kan de säga något om vår samtid även om de bara är ute för att uppröra? Vidare konstaterar vi att webben har en tendens att ta egna vägar. Det går inte längre att bygga teknologier för bara ett syfte eftersom den »ansiktslösa pöbeln« ändå kommer göra vad de vill med den. Är det bra, även om konsekvensen blir två hundra Basshunters?
2010-04-09: Det vankas prequels till »The Thing« och »Alien«, vilket får Obiter Dictum att fundera på varför det inte längre görs filmer enligt den klassiska mallen där isolerade människor möter okända faror. Annars är det tätt med uppföljare och franchisebyggande reboots, framförallt med redan kända koncept från serietidningar. Finns det utrymme för andra sorters storfilmer? Och varför betraktar vi uppföljare till filmer på ett helt annat sätt än »det svåra andra albumet« i popmusiken? Slutligen kommer facit till varför »FlashForward« har varit värdelöst efter vinteruppehållet och varför en tv-serie med slutmål dör när den förlängs.