2013-11-08: Cyberpunkframtiden verkar ligga i kroppsmodifierare som bygger in lådor i armen för att få new age-stämning i hemmet. Det känns sådär. Lika halvkul är det när soundtrack-kompositörer återanvänder teman mellan filmer. Och inte mycket roligare är science fiction som ren allegori. Men Obiter Dictum hänger inte läpp för det utan tröskar dessa viktiga ämnen några varv till. Dessutom: En ny del av serien The Incident. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Till nästa upplaga av #TLDRcirklen läser vi vad som beskrivits som de långa reportagens urmoder: »Frank Sinatra Has A Cold«.
Billy och Tobias skriver tillsammans med massa smartingar om TV på nya tvdags.se. Tim Cannon är do it yourself-cyborgen. Vi studerar innehållet i ett rätt fett skrin på Reddit. Schackpresidenten fördes bort av utomjordingar. Fox har släppt åtta minuter ur kommande cyborgdramat »Almost Human«. Vad som hände på Flannan Isles får vi nog aldrig veta.
POST SCRIPTUM: Billy tipsar om stämningsfulla F1-collaget »The Start«. Tobias tipsar om standardverket i DC:s kanon, »Kingdom Come«.
Tycker att ni missade en grej i cyborg-diskussionen (mest för det är nåt jag fascineras av): hur ändringar av kroppen påverkar självbilden och uppfattningen av världen. Till exempel hur relativt lätt det går att ta till sig och anpassa sig till ett nytt sinne! Det går för all del att se det komiska i magneter i fingertoppen, men det är bara en aspekt av nåt som faktiskt är riktigt häftigt. Kolla in den där grejen med artificiellt sinne för vädersträcken: http://www.wired.com/wired/archive/15.04/esp.html
Radioprogrammet Tekniksafari har tagit upp en del av de här sakerna på ett kul sätt http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4463
Matematiker har sina genombrott vid 25 års ålder ungefär. Det vanligaste är att matematikerna kommer med de göttigaste artiklarna när de är unga. De blir bättre med tiden, men efter att de nått peaken så blir de oftast inte bättre än så. Självklart finns det undantag..
Jag förstår inte riktigt varför vi måste bestämma oss för vilken sci-fi vi vill ha. I min värld finns det plats för Blomkamps övertydliga satirer (Elysium var vida överlägsen den sterila och femöresintellektuella Oblivion i min bok – den förstnämnda hade i alla fall en trovärdig textur), Tjarkovskis existensiella grubbel, Asimovs intellektuella pussel och Noons hallucinatoriska mediareflektioner sida vid sida.
Angående att använda material i podden som ratats på annat håll ser jag inte som något problem. Går man till literaturens världs finns det ju en uppsjön av böcker som blivit ratade många gånger innan de släpptes och sålde multum. En personlig favorit är ju Frank Herberts Dune som tydligen fick nobben över 20 gånger.
Senare att jämföra filmkompositörer som bara är lata och återanvänder sin musik med vanliga musikartister som har sina sound är tyvärr inte alltid helt träffsäkert enligt mig. Nu är inte alla kompositörer lika kåta på att använda sina redan skapade alster som herr Zimmer som tur är. De flesta artister som har sina spikade sound byter ju inte bara ut instrument och ändrar tempot på sina redan existerande låtar. Trist är det i Zimmers fall då han faktiskt har mycket trevliga filmkompositioner under bältet som blir urlakade.
Tobias: ”Schack handlar om nördar i ordets sämsta bemärkelse” (typ). Man får anta att riktiga nördar bara ägnar sig åt att tanka SNL-avsnitt och diskutera saker de inte förstår. Ursäkta tonen, men jag blir fan lite irriterad asså.
Var verkligen onödigt hård i tonen. Så mycket avskyr jag inte ens schack. Tror det är eskapisten i mig som tycker att det är ”dålig” nördighet. Eller vad man ska säga.
I diskussionen kring science fictions mening/betydelse/roll så blir jag lite förvånad att Ursula K LeGuin inte nämns. Å andra sidan har väl hennes SF-böcker inte filmatiserats — och frågan är hur totalt man skulle kunna misslyckas med det. Om de ens lämpar sig för det formatet…
Det gjordes väl en version av Trollkarlen från övärlden för ett tag sedan som blev rätt utskälld.
Du menar Goro Miyazakis film ? Ja, den är väl knappast en av Studio Ghiblis bästa, når nog bara upp till sevärd på min skala.
Nej, jag menade den här: http://www.imdb.com/title/tt0407384/?ref_=nv_sr_2
Även om jag gillade Earthsea-böckerna, så är det knappast SF och tar inte alls upp intressanta trådar som typ Left Hand of Darkness eller Dispossessed
Måste bara säga att det är omöjligt för mig att lyssna på The Incident-segmenten utan att tänka att Legowelt borde släppa ett påhittat soundtrack till varje del på, tyvärr numera nedlagda, Strange Life Records. Det är så fantastiskt att tänka att han satt där ensam hos mamma och pappa med en MS-20, Juno 60 och en plastig Microkrog och gjorde soundtracks till påhittade filmer. Älskar det.
Underbart kollage med the Start, har totalt tappat F1 nuförtiden men följde det noga på 90-talet till början av 2000-talet. Var Formel1 bättre förr?
Något för The Incident? http://en.wikipedia.org/wiki/Valentich_disappearance
Efter att ögnat Wikipedia-artikeln ”List of people who disappeared mysteriously” kan jag sammanfatta säkraste receptet för att försvinna spårlöst: Var en politiskt engagerad, hobbyflygande ung kvinna bosatt i Australien och/eller på resa i Sydamerika.
Shout-outs från ett fan av podcasten!
Kanske lite OT, men när ni pratade om viral marknadsföring så kom jag att tänka på creepypastan ”Ever dream this man?” som kom för några år sedan. Vad det verkade så skulle den handla om Inception, och jag hade den i bakhuvudet när jag satt i biosalongen, men jag kunde inte riktigt placera den någonstans. Tyckte att det verkade lite luddigt och tänkte väl inte så mycket mer på vem i Inception den handlade om. Så när jag nu skulle researcha lite inför denna kommentaren så fick jag reda på att den inte alls skulle promota Inception (vilket den ironiskt nog gjorde för mig – jag blev extra sugen på nämnda film efter att ha läst om Ever dream this man). Det visade sig att den handlar om en helt annan film, This Man, som skulle kunna bli intressant men tyvärr verkar vara fast i development hell.
Egentligen är detta mest en reflektion över vad som kan gå fel när viral marknadsföring är för luddig eller inte har rätt timing och kanske inte så mycket en kommentar till det ni diskuterade.
Måste säga att jag beundrar hängivenheten i att researcha en kommentar. 🙂
Ha! Otroligt att de fick ur sig gerillamarknadsföring innan de lyckades ro i land projektet de skulle pusha för. Och liksom Anondod är jag mycket imponerad över research för kommentar.
Haha, ja, halvvägs in i kommentaren började jag känna att jag borde ha mer på fötterna innan jag la fram en spaning om luddig viral marknadsföring. Och tur var väl det, för det känns mycket mer kittlande nu när jag vet vad det egentligen handlar om.
Filmprojekt som aldrig fullföljdes är ett intressant ämne som ni kanske borde ta upp någon gång. Det lär ju finnas en hel del intressanta och bortglömda historier där!
Jo, en sak till. Angående ”The incident”: Fartyget som rapporterade att något var fel med fyren. Genomsöktes det någonsin?
Först tänkte jag säga ”OMG du har löst det!”, sen tänkte jag på ockhams rakblad och kom på att OM det nu var de som gjort något, varför då inte bara gå i hamn och säga ”Fin fyr ni har därute, den funkade skitbra när vi seglade förbi”?
Det där fartyget … vad hände med besättningen? Har de någonsin synts till igen?
känner en viss oro över Tobias ideologiska tillhörighet när han dissar Schack på premissen att det inte är att använda sin förmåga optimalt.
Lite för mycket Willie Crawford för min smak
Fast är det inte mer Friday Night Lights ”be the best you can be”-grejen? 🙂
jo kanske borde ta och se Friday Night Lights. hittade den här gamla pärlan från ”kalla kriget-tider” http://www.oppetarkiv.se/video/1236221/schack-i-varldsmastarklass-schack-i-varldsmastarklass
inte alls så sexigt
Ni nämner Kansas city shuffle i typ varje avsnitt numera. Dags för en conmen-special?
haha, är det så illa? jag älskar the Kansas City Shuffle. en conmen-special kommer inom kort! (eller så är detta löfte en del av en long con)
För övrigt så är Deep Thought en dator ur Liftarens guide till galaxen. 🙂 Den skulle säkert spöa Kasparov. Det fanns dock enligt wikipedia en riktig Deep Thought som dock aldrig vann över någon stormästare.
Deep Blue hette datorn som spöade Kasparov i vårt universum. 🙂
Hahah att röra ihop referenser, can’t beat the feeling. Det roliga var att när vi satt och pratade så kom namnet ”Deep Blue” upp i mitt huvud, men jag tänkte direkt på Deep Blue Something och deras one hit wonder ”Breakfast At Tiffany’s” så jag ba ”shit, inte säga Deep Blue, inte säga Deep Blue”. men det hade varit mer rätt.
Å andra sidan: Tankeexperimentet i ett schackparti mellan Kasparov och Deep Thought!
”Good Morning,” said Deep Thought at last – and made her final move.
Kasparov öppnar med F2 till F4.
Deep Thought replikerar:”Tricky…”
Som total schackanalfabet så måste jag ändå slå ett slag för Magnus Karlsen! Jag blev för flera år sedan helt förtrollad av den norska dokumentären Schackprinsen som sändes på SVT. Den då 13-åriga Karlsen var ett truligt överintelligent charmtroll och de 16-åriga tjejerna på schackskolan slog helt ogenerat över vem som skulle få lägra honom när han fick åldern inne. Scenen när han sätter legendaren Kasparov i remi (Karlsen var kanske 12 vid tillfället?) är helt oslagbar.
Lite senare säger han att Kasparov är svår, men Karpov kan han nog slå… Sen gör han just det…
Lite schackporr med stormästaren från grannlandet: http://guggebonds.wordpress.com/2009/11/21/magnus-carlsen-i-blixtschack-en-jaw-dropping-upplevelse/
CBS 60min: http://www.youtube.com/watch?v=Qc_v9mTfhC8
Matchen mot Kasparov: http://www.youtube.com/watch?v=WjEmquJhSas
haha när Kasparov irriterat reser sig och sträcker fram remi-handskaket. underbart! Jag rootar för Magnus i VM nu.
Game on! http://chennai2013.fide.com/live-game-with-video/
kom hit för att försvara schacken.. men ser att ikterus har gjort ett bra jobb. trots att jag är boende i norge och gammal schackentutiast (på låg låg nivå) så blev jag överasskad över hur intressant det var att följa kandidattävlingen (tävling där spelarna tävlar om att få spela om vm-titeln mot anand).. och även nu själva vm-matchen. norska vg.no och nrk.no sänder live under matcherna (i tillägg til officiell live-sändning) och när de lyckas få kommentatorer som vet vad de snackar om men inte är socialt handikappade så är det riktigt spännande att följa på ett sorts slow tv-upplägg.
gårdagens (spännande match, nr 4 av 12) går att se här: http://direkte.vg.no/studio/sjakkvm2013-4/#!videoId=74364
killen som kommenterar iförd en synnerligen lämplig kavaj(?) är en norsk författare som man måste få lov att beskriva som ”speciell” och underhållande på sitt extremt geekiga sätt. jag tror det är fler som tittar på schack här i norge idag än som någonsin varit intresserade, och det är fint för oss som uppskattar det som tidsfördriv och spel. att även jocks och hemmafruar nu följer med på något så geekigt som schack måste ju bara uppskattas av alla som någon gång känt sig hemma under stämpeln ”geek” eller ”nörd”.
jag tror schacken står stark nu, inte minst pga Magnus som kan ses krossa schackhustlers i en park med Liv Tyler som åskådare i detta klippet: http://www.vgtv.no/#!id=73427&index=10
han har också jobbat som modell som på något sätt måste tolkas som en allmän acceptans för denna annars extremt dammiga sport(?)… http://theclassical.org/sites/default/files/carlsen013.jpg
ja jag vet, för normala ickenorska och ickeschackentutiaster går allt detta väl under radarn.. men så är det med allt nördigt som är fint i världen
det fantastiska radiolab-avsnittet om schack som tobias nämner är väl detta (för er som är intresserade): http://www.radiolab.org/story/153809-rules-set-you-free/
för övrigt är kasparov en av de spelare som mest troligen hjälper Magnus under den nu pågående vm-matchen. cirkeln sluts?
vad gäller pengar tycker jag mig ha läst att de två spelar om 16 miljoner kronor. vinnaren får 60% om det avgörs inom de första tolv ordinarie matcherna om jag minns rätt.. lite vm-pengar och modellpengar på sidan så går det nog finfint att leva på schack.
obligatoriskt docu-tips: Bobby Fischer against the world http://www.imdb.com/title/tt1777551/
ingen match idag så jag trodde jag skulle få lite jobb gjort.. men nu blev det till att skriva detta istället… jaja.
/rant
Ang. bio-hacket: Det hade utan problem gått och göra en mindre enhet med tempraturmätare och sändare. Sen så hade det varit en otroligt smidigare lösning att designa den som en simpelare variant av en rektalsond som användaren för upp i anus innan hen går till jobbet.
Det han sysslar med känns mer som kroppsmodifikation, jämförbart med percingar. Sensationslystnad.
Fast asså… rektalsond känns mer South Park än Count Zero? en måste ju tänka på estetiken också!
Tim Cannons biomodifikation var då allt annat än estetiskt tilltalande imo. Mår illa bara jag ser det, hur mycket jag än vill gilla det.
Den största fördelen med att belysa samhällsfrågor genom sf är att man kan renodla just det man vill titta på och skala bort allting annat. Man behöver inte ha med allt gammalt bagage utan kan fokusera enbart på de relevanta delarna.
Annars håller jag helt med Billy om att de bästa sf-filmerna är de som ligger mitt emellan ren allegori och vanlig action i sf-dräkt, där man kan gräva lite om man vill men inte behöver göra det. Den rena allegorin är ju sällan speciellt medryckande och den rena actionfilmen ger inte mycket i efterhand, men däremellan finns det plats för filmer man både kan avnjuta som underhållning för stunden och ändå få ut något av att fundera vidare på. Extremerna ger ju inte mycket i längden, den ena för att det inte finns något djup i den och den andra för att allt som kunde funnits på djupet har lagts på ytan med en stor neonskylt som förklarar parallellerna till verkligheten.
Sedan har ju olika personer olika hög tröskel för när man hamnar i den ena eller andra kategorin också, och inte minst skiftar det med ålder och erfarenhet. Det man som femtonåring tycker är en oerhört djup och insiktsfull film kan för trettioåringen vara ett hafsverk med en halvdant intryckt illa hopsnickrad liknelse.
åhh ja jag känner sååå igen det du skriver längst ner. har återbesökt en del grejer (främst litteratur) som drabbade mig i de formande tonåren, och upplevelsen är ofta en stor besvikelse. det har inte alls den där spetsen som man kände sig stungen av då. och visst är tröskeln så olika. ja menar, det som anses som ”smarta filmer” av massorna är ju sällan särskilt smarta. samtidigt kan vi nördar sitta och hitta metagrejer som känns kittlande i filmer som massorna sväljer som actionrökare.
Matrix var ju typiskt en sån film som många tyckte ”åååh, den är så djuuup, vi kanske bara är program i en daaator!” när det är en urgammal idé i sf och filosofi långt före dess (och Dark City om man vill hålla sig till film, som för övrigt är en mycket bättre take på samma grej och dessutom har William Hurt och en inte helt värdelös Kiefer Sutherland). Så då kan man som lite mer nördig känna sig lite överlägsen.
Å andra sidan så vet jag inte om man får ut så mycket mer av Land of the Dead för att man kan läsa in klasskritik i den.
Den bästa sci-fi:n är när samhället har spårat ut något fruktansvärt på grund av att något har tagits till sin yttersta spets, ex Logans Run. Sämre Sci-fi är den som direkt förflyttar ett nutida problem till framtiden, ex Elysium.
För övrigt har jag precis uppfunnit ”The Odpod drinking game”. Varje gång någon säger ”Vad heter det?” är det dags för en tuting. Varje gång någon uttalar något på ett främmande språk gräsligt felaktigt är det dags för två tutingar.
Jag såg Logan’s Run för första gången för ett par månader sedan och det är nog den enda film jag sett som kan tävla med Return of the King i hur många gånger den nästan slutar. De tar sig ur staden! De besegrar roboten! De flyr till överjorden! De hittar den gamle mannen! De kommer tillbaka till staden! Heeelt orimligt.
Jag skrev en fetlång kommentar som verkar ha försvunnit, så här är cliffnotes-versionen:
Sf är som bäst när den inte nödvändigtvis speglar samhällsförhållanden utan istället används för att illustrera mer abstrakta koncept. Skuld, girighet, rädsla, eufori, sökande, osv.
De sexuella undertonerna i Alien, de existentiella snarare än samhällskritiska bitarna i Blade Runner, William Mandelas känsla av att inte höra hemma när han återvänt som veteran i The Forever War.
De finns en essäsamling om sf som heter ”Stjärnfall: om sf” där en av essäerna målar upp SF som de ”oändliga metaforernas” litteratur. När man gör sig av med samtida realism går det att göra saker i handlingen skapa metaforer på ett sätt som inte går att göra i vanlig litteratur. Som sagt kan man göra en story om rasism eller homosexualitet utan att göra det till sf. Men inom sf som genre utökar författarna möjlighet att göra sina poänger bokstavliga såväl som underförstådda. Behöver du någon karaktär som blir upplyst? Skicka den genom rymden till en supernova. Behöver du illustrera hur mammas nya kille känns creepy? Gör honom till robot. Behöver du en symbol för hur beslutsångest? Släng in en tidsresa och låt huvudkaraktären göra sammma val flera gånger osv. Det är där styrkan ligger. Det kan göras lika pajigt som de fåniga allegorierna, eller snyggt, men det brukar funka bättre än rena samhällsspeglingar, och det blir inte lika kass om metaforerna är tydliga som allegorierna.
Jag håller med om att sf gör sånt bra, men även skräck är bra på sånt som rör känslolägen. Men just sf är utmärkt för att tala om samhällsfenomen eftersom teknikens inverkan på samhället är en av hörnstenarna i genren.
Jomenvisst, fast ofta tycker jag att teknikens inverkan är en trojansk häst för något annat. Tycker nog att ”samhällsfenomen” är en bättre term, som kan appliceras vidare. När jag läser samhällsfrågor associerar iaf jag mer till ”orättvisa förhållanden” och den sortens saker och där tycker jag SF gärna trampar snett. Men du har ju rätt i att SF är ”what if”-litteraturen. Men då är det som sagt bättre om man drar något slags resonemang till sin spets snarare än att spegla det samhälle vi har idag. Hur kommer det se ut om trenden fortsätter med det vi vet om hur människan fungerar. Paolo Bacigalupis Windup Girl är bra exempel där.
Jag kan inte se att man skulle behöva hålla sig till det ena eller det andra.
Vilket inte heller var det jag menade. Det jag menade var mer att de som försöker göra en hyfsat rak allegori (typ: Battlestar Galactica och parallellerna till Irakkriget) oftast inte vinner så mycket på det. Jag säger inte att man inte kan kombinera det med genrens andra möjligheter, men just att det oftast känns som det lyckas bättre i de lägen man blickar framåt och renodlat, som du var inne på från början.
Då är jag med på vad du menar!