Alla stora berättelser har en början – och det underlättar om du kommer från ett trasigt hem. I det här avsnittet av Obiter Dictum backar vi bandet och tittar på de mytomspunna origin stories som lägger grunden till varje episk berättelse. Är de dramaturgiskt guld eller mest något som lockar fram nerd rage? Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Superhjältarnas origin stories rotar sig i mänsklig psykologi. WatchMojo har en youtube-serie som går igenom ett ton origin stories. Ibland skapas bakgrunder där det inte behövs: The 10 Most Useless Members of G.I. Joe.
Förlåt min nerd-rage, men jag tycker att ni missade John Constantines mest centrala origin story: Newcastle.
Kort. John är ung och sinnessjukt arrogant. Han tar med sig några kompisar för att exorcera ett hemsökt före detta sekt-högkvarter där alla medlemmar utom sektledarens dotter mördats av något slags spöke eller demon. Han har aldrig gjort något liknande, men läst om hur det funkar: man frammanar en mäktigare demon, befaller den att spöa upp hemsökelsen och ta med sig den ner till helvetet. Dessvärre har han helt fel premisser – det är den djupt traumatiserade dotterns osynliga kompis som är källa till hemsökelsen, och hans demonritual funkar bara i steg ett. Hälften av hans kompisar dör, eller blir övernaturligt straffknullade, och den lilla flickan åker med demonen ner i helvetet trots att hon är det oskyldiga offret. John tillbringar ett par år på sinnessjukhus. När han kommer ut är han hård och bitter och drivs lika mycket av hat mot demoner som mot sig själv. Det här är historien han aldrig växer ifrån eller kommer över.
Tack för en bra podd.
G.I. Joe… Fick mig att minnas dessa: https://www.youtube.com/watch?v=GJ-ckU_D1fg
Kan verkligen rekommendera Elektra: Assassin av Miller och Sienkiewz från 86. Kändes inte som den var läst med tanke på elektra-ranten.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Elektra:_Assassin
Outrot! Hur hittar jag det ? Har varit en måste ha ända sedan jag hörde det i ”reboot”-avsnitten! Tack för en underbar pod / Jonte
När ni nämnde Leon så tänkte jag på Luc Besson och hans relation med sin andra fru Maïwenn Besco, som var 15 när de började date:a. Vad jag har förstått så är filmen inspirerad av deras relation.
Källa: http://www.sbs.com.au/movies/review/leon-professional-review
En helt annan grej, nu när båda syskonen Wachowski har kommit ut som transpersoner så har en del börjat göra transläsningar av Matrix. Med den bakgrunden så kan man se the Matrix som en transgendered coming out story.
Finns flera som skrivit om det, bl a The Mary Sue:
http://www.themarysue.com/decoding-the-transgender-matrix-the-matrix-as-a-transgender-coming-out-story/
Jag är svag för Lobos origin story, för att citera ur DC:s egen wikia: ”Born on the planet Czarnia, he killed every other member of his race for a high school science experiment and then gave himself an ”A” on the assignment.”
Det är liksom den perfekta bakgrunden för en anti-hjälte, det hjälper även att Czarnierna var ett fredsälskande på gränsen till klämkäckt folk och att han gjorde det med bioengineerade flygande skorpioner vars gift verkade extremt långsamt.
Sen vill jag även påpeka att, även om avsnittet var utmärkt i god ordning, så var det en lite missad möjlighet att ni inte drog populärkulturen in i verkligheten och pratade om Kim Il-Sungs officiella origin story. Ur en artikel i The Guardian på ämnet: ”He wrote himself into the history of the March 1st Movement of 1919, when Korean protests against Japanese imperial rule were violently crushed. ’I, then six years old, also joined the ranks of demonstrators,’ he says. ’When the adults cheered for independence, I joined them. The enemy used swords and guns indiscriminately against the masses … This was the day when I witnessed Korean blood being spilled for the first time. My young heart burned with indignation.'”
http://www.theguardian.com/world/2015/feb/16/north-korea-kim-jong-il-birthday
Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om ni har planer på ett avsnitt om Den Gode Despoten. 😉
Alan Moore’s version av Swamp Thing är rätt bra. Från början var det en forskare som hamnade i kontakt med ett ”botaniskt serum” via en olycka och blev ett träsk monster. Moore skrev om det till att forskaren i själva verket avled i olyckan, men serumet absorberade sinnet och fortsatte i tron att det varit en människa. En existentiell knorr bakas därmed in i Swamp Things födelse. Karaktären måste senare i serien bestämma huruvida han/det vill fortsätta ”berättelsen” om sin mänsklighet eller avsluta charaden och utvecklas i ett mer vegatabilt, abstrakt tillstånd. Bra läsning i vilket fall som helst! Och John Vonstantine’s serie debut. 🙂
Aha, wow! Den kände jag inte till. Men superintressant knorr, verkligen!
Alan Moore’s ”Swamp Thing Saga” ar en serie-klassiker och rekommenderas starkt. Bland det basta han gjort.