2014-09-12: Måste vi följa ett verk till det slut som skaparen tänkt sig eller är det ok att kliva av mitt i, medan det fortfarande är på topp? Odpod tar sig friheter med slut, går igenom era teorier om Djatlov-passet och läser lite Thomas Ligotti. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
I veckan hävdade en frifräsare att mysteriet Jack The Ripper är löst. The Guardian är precis som vi skeptiskt. Hugh Howeys silotrilogi består av »Wool«, »Shift« och »Dust«. Andra böcker som nämns i avsnittet är Mira Grants Newsflesh-trilogi, N.K. Jemisins »The Killing Moon« och för tolfte gången i ordningen, Jeff VanderMeers »Annihilation«.
gurkmagister says
Jag hoppade av det här avsnittet innan diskussionen om den avbrutna kulturupplevelsen för jag befarade att den inte skulle leverera.
Hiphopapotamus says
Apropå Lyudmila’s tunga, skulle det inte kunna vara så att när hon biter av sig tungan när dom blir träffade av lavinen, hon är trött och är andfådd och när lavinen slår till så är det sån kraft att käken slås ihop och Lyudmila biter av sig tungan? bara en teori.
Zoltan says
Apropå att sluta i tid: Hyperion. Tänker att jag gör en samhällstjänst här i kommentarerna i stil med webbtjänsten ni pratade om: Hyperion slutar efter The Fall of Hyperion. Eventuellt redan efter Hyperion om man klarar av att sluta med en cliffhanger. Men Endymion pratar vi inte om.
Anna Davour says
Medhåll. Dan Simmons gjorde en väldigt tjusig grej rent berättartekniskt i Hyperion, med de olika berättarna och deras olika röst och perspektiv. De andra böckerna har inte alls den stilen. Överlag undrar jag om inte just Hyperion är den bästa bok Dan Simmons har skrivit. Jag tycker inte heller att resten av The Hyperion Cantos inte alls lever upp till det, och den som inte nödvändigtvis vill följa vad som händer kring The Shrike kan gott lägga ner efter första boken. (Fast nu blir jag sugen på att läsa om den!)
Daniel says
Ojoj, vad jag satt och vred på mig under Bibel-diskussionen…;)
p. says
måste tipsa om den svenska ligotti-antologin ”skuggan på världens botten och andra berättelser”, den har noveller från olika novellsamlingar och, antar jag, olika ”epoker”. där kändes språket inte alls lika styltigt och upprepande (mindre lovecraftskt alltså). gillade inte alls the red tower, men i ”skuggan…” fanns det noveller som kändes mycket mer stämningsfullt lika true detective. dock fortfarande väldigt mycket mer hur än varför.
när ska ni prata om att true detective kanske inte var så magiskt bra förresten? när säsong två börjar, eller kan vi ta det nu?
kommenterar här alldeles för sällan, men big up för att ni fortfarande är så jävla bra.
Billy R says
Tack för novellsamlingstipset! Är sugen på att närma honom lite mer så det kan vara en bra väg in.
re True Detective… vi var väl inte sådär superpepp på tiden det begav sig va? jag har för mig jag var rätt skeptisk, för … ja. Jag tyckte helt enkelt inte den var superduper. Tittbar, men inte klackarna i taket.
Big up för snälla ord och kommentar!
Alex says
Ingen som tipsat om samarbetet med Current 93? ”I have a special plan for this world”. Det är bra. Spooky.
Jakob Tornberg says
En grej jag tänkte på angående att sluta på rätt ställen. Vid några tillfällen har jag faktiskt valt att helt och hållet skippa böcker för att drömmen om/what if-scenariot är så tilltalande. Som t.ex. odpodintroducenten Alastair Reynolds revelation space. Den står där på hyllan, den har stått där i 4 år, men den kommer inte att läsas. Varje gång jag har börjat har jag sådär 50 sidor in lagt undan den och känt att drömmen om ett maffigt scifiäventyr är bättre än att faktiskt läsa boken (som jag då faktiskt inte gillar så mycket). Samma sak med otaliga tv-serier.
Billy R says
Jag tycker det är helt giltigt. Tanken/drömmen OM något kan vara lika stark som tinget i sig.
Adam Röjland says
Helvete! Ni som älskar koncept och speciellt pompösa och bombastiska sådana! Hur kan ni inte ha tagit er an det jävla tornet? The Dark Tower borde båda läsas och pratas om av alla, speciellt i en så fantastisk podcast som eran.
Ha det bäst
Kärlek
Adam
Billy R says
Jag har läst The Gunslinger men inte tagit mig vidare. Antar att jag borde?
Adam Röjland says
Verkligen. The Gunslinger är trevlig, men känns en aning prolog. Efter det börjar serien bli rätt mycket av ett epos.
Soul Sister # 2 says
Det verkar som om Tobias behöver gå om söndagsskolan… Uppenbarelseboken ingår i Nya testamentet.
PS. Älskar er <3
Jakob Tornberg says
Tänkte precis skriva det. Dock ingår sodom och gomorra i gamla testamentet-bågen..
Franz Laufke says
Precis! Det var ju inte Gud som hade dåligt humör (som i gamla testamentet innan han fick barn) utan Johannes, förmodligen aposteln, som beskrev det romerska rikets ondska. Eller så åt han föregångaren till skönsvamparna från Urals polytekniska institut.
Billy R says
Han lät så säker och jag vek ner mig helt. Som vanligt.
Krister Trangius says
Det är skönt att det inte är helt fastställt vem Jack the Ripper är. Jag blev väldigt orolig först när nyheten kom och tyckte det kändes väldigt tråkigt. Jack the Ripper känns ju som både en mytisk och mystisk – nästan arketypisk person. Om det skulle avslöjas vem det var (och att det dessutom skulle visa sig vara en galen no body) skulle liksom slå hål på allt det. Givetvis fanns det en verklig person bakom dåden, men jag föredrar nog att mysteriet förblir olöst och att det kan få finnas ett oändligt antal spekulationer.
För övrigt är Uppenbarelseboken visst en del av nya testamentet som Billy hävdar. Det är väl typ den enda boken i Bibeln man behöver läsa.
Stefan Forsberg says
Integritetsdiskussionen gör mig lite orolig över att jag aldrig kommer få se den Odpod-brandade vinaren ”The incident”.
Billy R says
Någon vinare blir det nog inte nej. Däremot kan jag se framför mig en serie ales där de är brandade efter olika incidenter beroende på styrka, från den alkoholfria Markovian Parallax Denigrate till den 8,7%iga Dyatlov Imperial IPA.
Magnus Edlund says
Ni har fel när ni etiketterar dyatlovpasset och the incident som ”nisch”, det är tvärtom det mest breda material ni gett er på. Mysterier, oförklarliga händelser och olösta brott är ju klassisk featurejournalistik á la kvällstidning. Fölk älskar att läsa om sådant.
Billy R says
Ja absolut, så är det ju. Skulle kanske varit tydligare, jag tänkte mest att det finns en gradskillnad mellan MH-370 och en sextio år gammal rysk skidexpedition. 🙂
Magnus Edlund says
Bläddra i vilken kvällstidningssöndagsbilaga som helst och du kommer hitta material av the incident-typ. Här är ett uppslag ur senaste Aftonbladet Söndag, till exempel:
Magnus Edlund says
Med detta vill jag säga: Ni har blivit Aftonbladet Söndag. =)
Billy R says
Vi ska balansera upp det där!