2014-02-21: »True Detective« har gått från vanlig mordgåta till ett Lovecraftskt mörker. Vi synar svettfläckarna under Louisianas skjortor och frågar om träskklibbet inte har tagits för långt. Dessutom ger en remix av vår signaturmelodi oss anledning att prata begränsningar i gammal datormusik. Och så blir det lite omotiverad sport. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera via iTunes.
Prenumerera i annat program (RSS).
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Tempot i uppförsbackarna i dagens cykling är något lägre än på den gamla preparerade tiden. Anna-Karin Linder Krauklis skriver kittlande om de ockulta referenserna i »True Detective«. På io9 grottar de ner sig i Robert W. Chambers »The King in Yellow«. Fobbs remix av vår signatur finns att ladda ner på signatursidan. Matt Grays soundtrack till »Last Ninja 2« är grym SID-musik på C64:an. Det är svårt att förstå för den som inte känner programmets begränsningar, men det Dizzy gjorde på fyra kanaler i Amiga-låten »Banana Split« är verkligen sinnessjukt (solot vid 0:43!). Mindblowing.
POST SCRIPTUM: Billy tipsar om 25 noir films that will stand the test of time. Tobias tipsar om den tredje volymen av »The Invisibles« där The King In Yellow gör ett gästspel.
De senaste dagarna har detta med simulerad 8-bitarsmusik på ett kinesiskt blåsinstrument gått varv på varv runt nätet. Ni har säkert sett det redan, men ingen har länkat till det här, så här kommer klippet: http://youtu.be/qM9hH3suOpo
Hittade detta klipp idag och kom att tänka på era rymdtemaprogram…
Inte nog med att det var en bedrift att skicka upp människor till månen. Där uppe skulle de dessutom kunna plocka upp saker de tappade.
https://www.youtube.com/watch?v=NiJ54Jj2rck
Som vanligt grymt avsnitt. Ryckte lite i baguetten när Billy nämner The Last Ninja 2 till den gamle Commodoren. Bästa spelsoundtracket någonsin förmodligen enligt undertecknad. Sid-chippet lever ju än idag då c64-scenen är den enda med någorlunda värdigt liv kvar från de gamla maskinscenerna. Kan ju även passa på rekommendera hardsid för de som vill antingen pula med sidmusik eller bara spela upp musiken autentiskt. Känns som sann odpodanda att man kunde beställa ISA-kort ihopsatt i Ungern om jag inte minns helt fel för att montera sina gamla sid-chip i. Numera tror jag dock de enbart säljer usb-boxar.
När även EVE online nämdes i förbifarten förundrades jag vart den lilla avstickaren angående en av spelets största strider föranlett av en glömd räkning tagit vägen som skedde för några veckor sedan? Ni pratade ju er så varma i ett avsnitt om hur ni skulle vilja ha någon EVE-mentor. (=
Många bra punkter togs även upp under programmets huvudämne True detective. Inga spoilers alls tyckte jag. Har kikat på tre avsnitt än så länge. Vill dock inte hålla med om att serien rönt framgångar pga Breaking bad är slut. Var nästan bergsäker denna skulle flyga förbi många pga tempot som de vågar hålla nere och inte skedmata tittarna action och annan hetsig stimuli non-stop. Den må ha kassa kvinnokaraktärer etc som ni så påpekar men man kan ju inte rå för att bara sugas in och gilla de långa scenerna som vågar hålla sig kvar och inte stressas fram. Bra skådespeleri som väntat.
På tok för många serier har blivit mjölkade in i absurdum oavsett om de har en följetong eller är fristående. Hoppas detta sprider sig och det blir några år följt med välproducerade och budgeterade miniserier för det har jag väntat på och vill även tro många andra med mig.
appropå sportdokumentärer såg jag Linsanity, dokumentären om Jeremy Lin-sagan. Gillar man sport och disneysagor bör man se den.
Nu till det som gnager på mig:
Jag är ganska nytillkommen lyssnare, så jag vet inte om ni har berättat om det här nån gång, men jag undrar verkligen över er produktionsprocess. Ni tycks vara extremt effektiva och produktiva för att producera detta på fritiden en gång i veckan! Eller? Kanske är det bara för att jag är relativ nybörjare på det här med ljud som jag faller i sådan djup beundran. Er podd är i alla fall en som landar väldigt väl i örat, kan jag säga – som lyssningsupplevelse. Det här vet ni förstås själva redan. Både ljud- och klippmässigt och när det gäller komposition, innehåll och tempo (och nu pratar jag inte bara om specialavsnitt och så). Så jag tänker att antingen har ni väldigt solid magkänsla och erfarenhet, eller också en del tid över. Eller både och.
Berätta hur man gör! Jag vill också! (Fast jag blir ingen konkurrent, jag kommer bara att göra smala saker som ytterst få är intresserade av 😉 )
Jag blir mkt glad att du säger det eftersom lyssningsupplevelsen känns viktig för mig! Vi har inte pratat något om det i podden, känns kanske lite meta. Men jag kan svara utförligare här senare idag! Sitter tight till just nu. Återkommer.
Liten nitpick: Lovecraft och övernaturligheter. Alltså, Lovecraft var så vitt jag har förstått seriös materialist, och trodde inte på något övernaturligt. Hans skräck ger kanske övernaturliga associationer, men så vad jag vet är det inget övernaturligt i det hela. Han var (i mina ögon) mest bara överspänd och rädd för det mesta — men ganska bra på att förmedla den känslan till andra.
Umm, detta alltså sagt av någon som inte riktigt förstår mig på Lovecraft. Så jag kommer att lägga mig platt om någon kommer och rättar mig här, för jag är medveten om att det inte är mitt expertområde precis.
Om du ar nyfiken sa ar detta en bra dokumentar om Lovecraft! 🙂 http://www.youtube.com/watch?v=Spoz_1KyZiA
Pa de flesta vis en helt patetisk kille. Neurotisk, hart bunden till sin mor och vansinnigt rasistisk. (Radd for kvinnor ocksa.) Men! Valdigt innovativ i sitt forhallande till skrack/spok genren. Faktiskt kanns Lovecraft’s atheism ganska logisk. Hans bocker bygger ju pa tanken att manniskor ar blott obetydliga myror sett till kosmiska sammanhang. Universum ar mycket storre an vi kan forsta och drivs av krafter som ar likgiltiga eller rent av fientliga mot var existens. De forfattare som senare skrev bocker i Lovecraft’s serie introducerade goda gudar som slogs mot de onda makterna, dvs ett mer kristet perspektiv istallet for Lovecrafts nihilism. 🙂
Skidskytte! Går ju hand i hand med hemliga agenter och kalla kriget(Hur kom de annars på den?)! Jag hade trott att den sporten skulle smälla högt hos er. För övrigt anser jag att mer sport borde mixas med skytte.
Lite förvånad av att folk på allvar tycks överväga att True Detective skulle kunna införa övernaturliga element. Jag utgår från att referenserna till gamla skräcklitteratur mer handlar om nåt som nån sekt sysslar med eller nåt. Ockulta stämningar fungerar ju utmärkt i en serie, där Rusts halvpsykotiska världsbild färgar av berättandet – ett halvland mellan dröm/verklighet. Men jag har aldrig tvivlat på att seriens bas är verkligheten, och att det subjektiva och mystiska är mer av stämningar och glidade verklighetsuppfattningar. Det skulle ju göra mig enormt besviken (och förvånad) om serien på allvar introducerade monster och grejer.
Tack for ett bra avsnitt! Har ocksa fastnat i True Detective manin som pagar for fullt. Jag hoppas de sista avsnitten lyckas leverera ett lika spannande och bra avslut, i sana fall har vi att gora med en blivande klassiker. : )
TD kanns en del som en Gothic-Southern-Swamp version av Sherlock med Cohle som geniet mot Marty’s Meathead/jock version av Watson. Vissa element lutar nastan at Twin Peaks och Angel Heart ocksa i sin surrealism. Givetvis ar det trottsamt med alla fruar och prostituerade i dagens TV, men eftersom vi bara foljer de 2 huvudkaraktarerna i varje scen sa ar det inget som stor mig riktigt i det har fallet.
A ena sidan hoppas man ju pa Lovecraft element som genre-fan, men a andra sidan sa ar det valdigt latt att det bara blir pannkaka av alltihop och ett daligt Stephen King slut som sjabblar bort bollen. Men om de lyckas ro det i hamn kommer genast True Detective bli en av de basta Lovecraft tolkningarna nagonsin.
Det ar inte sa konstigt att sa mycket pop-kultur utspelar sig i Lousiana. Utanfor New England med Sleepy Hollow och Salem’s Lot osv, sa finns det ju inte sa mycket spiritualism och spokhistorier i USA. Dessutom tycker folk i New York och Kalifornien (som producerar TV-serier) att folk ”down south” ar ganska laskiga och otacka. : )
Tack for bra underhallning, uppskattar er podcast mycket!
/Billy Norrby
Vill även påpeka att IK+ är ett sanslöst bra fightingspel och ett av mycket få C64-spel som fortfarande håller måttet. Jag har spelat både IK+ och Streetfighter 2 på senare tid och det förra är klart överlägset.
The Way of the exploding fist är ett mycket bättre fightingspel till C64 än IK+ .
Jag lyssnade med ett halvt öra på True Detective-snacket tills ni nämnde Louisiana swamp priests. Louisiana swamp priests! Dock ids jag inte titta på en tv-serie där det inte verkar dyka upp några onda gudar eller annat övernaturligt – då kan jag ju lika gärna läsa tidningen. 🙂
Diskussionen om begränsningar är intressant. China Miéville har flera gånger sagt att det som gör genrelitteratur intressant är just att genrer fungerar som kreativitetsskapande begränsningar. Han har också sagt att han just därför har för avsikt att skriva en bok i varje genre, men när han konfronterades med det citatet sa han ungefär att man ibland säger saker mer för att de låter häftiga än för att man menar dem. Vare därmed hus som helst – lite intressant är det ändå att hitta en metodologisk koppling mellan China Miéville och Jack White.
Gött att Amigan fick lite cred. Ofta blir det mycket snack om ”8bitar”, C64 och NES. Men som en unge som aldrig fick något Nintendo utan fick ”stå ut” med ett Amiga och en massa kopierade disketter så har jag en särskild förkärlek just till den eran, och den glöms ofta bort men där finns många sköna låtar (dock inte helt säker på om exemplen nedan krävde en A1200 eller inte).
Alien Breed respektive Alien Breed 2:
http://www.youtube.com/watch?v=h954mvdXVLg
http://www.youtube.com/watch?v=XGu4BuaDYxw
Cannon Fodder
http://www.youtube.com/watch?v=YLAMT65e2mQ
För övrigt: Ni pratar vinter-OS pop-kulturella potential och nämner inte Cool Runnings? Var den referens under er värdighet eller? 😉
Annars tror jag man skulle kunna göra en helt okej Renny Harlin-rulle på vinter-OS-temat.
Jag ser ju lätt framför mig en situation där skum rysk nationalistgrupp kidnappar ett gäng atleter på någon slags och samme atlet-grupp använder sina skills för att besegra hotet. Möjligtvis kan Dolph stå för rollen som ond rysk paramilitär.
Potentiella actionscener: jaktscen på skridskor över frusen flod, jaktscen i pipen, jackscen där curlinglaget från en lastbil slänger ut curlingstenar på en isig väg för att sabba bilarna bakom, jackie chan-bråk med stavar och långskidor, spänd skidskytte-sniper-duell där freestyle-skidåkarna ska distrahera ett gäng vakter så Charlotte Kalla-figuren ska kunna skjuta Dolph i huvudet.
Thailänderna gjorde typ samma koncept fast med iom Born To Fight. Visserligen fuskade de och hade med thaiboxare som inte ens är OS-gren, men vafasiken.
http://www.youtube.com/watch?v=UQDC1p_dPU4
”Första gången jag träffade dig var på ett hotellrum med en gemensam bekant till oss”
Jag förväntar mig en trekant i nästa slash-fiction Elin Gissén!
127 = högsta värdet för en signed byte = 8 bitar! Slump???
That’s so epic! (även postkod för Bredäng, där jag har bott. ALLT är sammanvävt.)
Apropå the King in Yellow i seriealbumsvärlden måste jag tipsa om ”the Courtyard” av geniet, galningen och Rasputin-imitatören Alan Moore. IÄ IÄ!
Jahapp, även med ”vi kommer nästan inte spoila någonting” så vågade jag inte höra vidare veckans avsnitt, jag vill ju binge-kolla True Detective och försöker hålla mig ifrån all form av spoilers.. men nu min fråga ni som sett en bit in, är den värd att binge-kolla eller ska jag bara ge mig in och kolla i kapp?
Hoppa fram exakt 20 min från TD-snackets början så är du safe igen!
ahh tack för det 🙂
Så sent som igår började jag kolla ”True Detective” och gick in i det helt (eller nästan helt) med förförståelsen om att det rör sig i någon form av Lovecraftland. Jag hade väntat mig att det skulle vara mer subtilt och fortfarande vara en gritty snutserie, men jag blev grymt överraskad att referenserna är så tydliga och samtidigt så subtila.
Det absolut tråkigaste som skulle kunna hända (och jag har bara set två avsnitt, så det kan ju eventuellt redan ha hänt) måste ju dock ändå vara att Chambersboken dyker upp i serien och det avslöjas att den har inspirerat någon/några galningar. En vill ju trots allt att serien ska utspela sig i ”framtiden” i samma universum som ”The King in Yellow” och Lovecraft behandlar.
EXAKT min känsla. Chambersboken som ledtråd/reveal vore en sån himla let down. Det skulle ju inte ens betyda nåt för de icke insatta. Om de träffar på en galning som sitter och mumlar om King in Yellow innan hen skjuter sig i huvudet så spelar det ju ingen roll om 1. galningen läst boken och gått ner sig i den 2. serien utspelar sig i samma universum. Det blir closure för alla, även ”vanliga” tittare.
Barbarian
http://www.youtube.com/watch?v=odqQEnwSO_E
TACK! Minnet är inte vad det brukade vara. /Gubbe
Äntligen efter alla dessa år får jag se slutstriden med trollkarlen som jag aldrig lyckades komma till. Men den var inte riktigt lika episk som jag föreställde mig. Man besegrar honom genom att… rulla in i honom?
Jag ber om ursäkt på förhand om jag härmed råkar spoila spelet för någon C64-konnässör.