2012-06-22: Efter en konferencier dissat Nicki Minaj ställde hon in sitt uppträdande på festivalen Summerburst. Dissen gick ut på att hon skulle vara mindre äkta än vissa (manliga) kollegor som spelade, och det får Obiter Dictum att fundera över vad begreppet »sellout« står för 2012. Vi backar också bandet ett år och återanalyserar vår slutsats från avsnitt #45 om att serietidningsfilmatiseringarna skulle vara på utdöende. Sist, men inte minst, summerar vi Jean-Claude van Dammes karriär i #VanDammeCirkeln, med en film där han mer spelar sig själv än en karaktär. Dessutom: Upplösningen i Popåspåret och ett parti Civilization till vägs ände. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes.
Prenumerera i annat program (rss)
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR: Resultatet av att ha spelat Civilization II i tio år är fascinerande. New York Times slaktar tanken på att vara sellout efter konferenciern dissade Nicki Minaj. Ellie Gouldings löparvideo är smakfull reklam. För ett år sedan diskuterade vi serietidningsfilmen i avsnitt #45. Kristofer Ahlström skriver bra om tryggheten med superhjältar post-9/11.
POST SCRIPTUM: Billy tipsar om sitt egna mixtape med förfallen elektronisk musik. Tobias tipsar om förhören som berättar hur »The Wire« blev till.
Hej vänner, här är en fin uppföljning till JCVD cirkeln apropå hans roll i Expendables 2:
http://www.guardian.co.uk/film/2012/aug/10/van-damme-expendables-2
Annars tycker jag en Terry Gilliams cirkel vore fint.
Nu kommer detta lite sent, men angående att använda spel till saker de inte är avsedda till. Någon som byggt en dator i minecraft:
http://www.geekologie.com/2010/09/whoo-minecraft-mania-guy-build.php
Ni ska självklart ha Sagan om ringen-cirkeln. Böckerna alltså. Tycker mig minnas att ni inte läst dem?
nejnejnej, för helsefyr, aldrig i livet.
Don’t be a hater, bro!
nej tack. och om jag minns rätt så fastnade åtminstonde en av odpoddarna i en glänta.. och lämnade den aldrig.
precis som jag. grymt överskattade verk det där. bespara mig fantasyn. mer scifi!
Sagan om ringen är absolut överskattad, det är därför det vore så skoj att höra en cirkel om den.
Har tyvärr inte känt ett dugg för er JCVD-cirkel. Ni borde åtminstone slutat med just JCVD.
Drömmen är att nästa cirkel är en novell-cirkel. Kanske en SF-novell-cirkel till och med. Finns många fina noveller att prata om av Philip K Dick, Jeff Noon, William Gibson etc. (vilken fin vita gubbiga män-lista det där blev). Eller en cirkel med mer random kulturalster att följa. Alltså ena veckan en novell, nästa en podcast, tv-serie-avsnitt osv.
zyx har en poäng där. det behöver inte vara en filmcirkel. det vore spännande med en tvärkulturell cirkel. men ett tydligt tema vill iallafall jag gärna se. det blir lite lättare då att motivera sig de gånger man kanske inte känner sig så pepp på alstret.
Som man säger i PR-svängen.. ”Jag hör er.”
Som vi sa i näst (?) sista cirkeln så är vi inte helt nöjda med hur JCVD-cirkeln utvecklades och blev. Vi hade tänkt att den skulle ha chans att bli något annat, men efter ett par filmer så tappade iaf jag lite sug. Det härliga i att sänka ner sig i dålig dialog och fattiga manus fanns bara i teorin. I praktiken blev det lite tradigt.
Tvärkulturella cirklar låter som en ypperlig idé! Vi har nog valt film mest för att det är så lättillgängligt. Enkelt att hänga med i om man vill. Finns summeringar med bästa scenerna på YouTube om man inte vill se hela osv.
Hey boys, har ni sett det här? Blade Runner som akvarellmålningar?
http://www.sydsvenskan.se/Pages/ArticlePage.aspx?id=637016&epslanguage=sv
Ja, såg teasern när den gick varvet på väven härom veckan. Vansinne! Och vansinnigt nördigt! I love it, obviously.
Jag tycker nästa cirkel ska var 70-tals scifi. Jag har ett vagt minne som barn att sett några bra sci-fi som är lite halft bortglömda idag. Ungefär som Sean Connory filmen Outland vi såg i höstas. Tycker det inte ska vara för kända filmer, roligare att gräva fram något guldkorn ur garderoben.
Hittade denna vid en snabb sökning: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_science-fiction_films_of_the_1970s
Håller med om att det inte bör vara för uppenbara filmer men att toleransen för kända filmer får va lite högre ju äldre filmen är.
Jag skulle hemskt gärna se nån mer sjuttitalsscifi men temat bör nog preciseras lite bara. Då kanske man kan få en anledning att se om ”John Carpenter’s Dark Star”.
..
ifall det måste bli sportfilm så begränsa er till amerikansk fotboll. det är där de få bra filmerna finns.
en och annan sportfilm skulle kunna ingå i ett ’motivational speech’-tema.
andra förslag på teman…
’john carpenter revisited’ – ligger förmodligen lite för nära odpod och kanske är för uppenbart på nåt vis men jag tror ändå att det är rätt många som inte sett hans tidiga mästerverk.
’människor på begränsad plats mot yttre fara’ – eller hur var det nu? 🙂 ännu en orsak att se några JC-filmer.
’gängfilm’ – ’warriors’, ’the outsiders’, ’big trouble in little china’. 🙂
’vietvet-film’ – mycket för att det är coolt att säga ’nam. ’first blood’, ’taxi driver’, ’the deer hunter’.
’inbördeskrig’ eller ’coupe d’etatfilm’ – alla ’namfilmer. ’the killing fields’, ’the year of living dangerously’.
filmer som utspelar sig i en speciell stad eller plats. – boston. eller den amerikanska småstaden eller så. ’the deer hunter’, ’american graffiti’.
’lönnmördarfilm’ – ’blood simple’, ’le samouraï’, ’leon’, ’pulp fiction’, ’grosse pointe blank’, ’the killer’.
’snutfilm’ – ”french connection’, ’l.a. confidential’, ’snuten i hollywood’, ’infernal affair’.
’hämndfilm’ – ’memento’, ’wrath of khan’, ’straw dogs’, ’rocky IV’, ’jungfrukällan’, ’once upon a time in the west’.
’gisslanfilm’ eller ’kidnappningsfilm’ – ’dog day afternoon’, ’misery’, ’fargo’, ’funny games’, ’tango and cash’.
Oj, där fanns mycket att gräva i. Tack så mycket! En av punkterna kommer du få rätt mycket av inom kort.
Jag vill ha en cirkel med fransk film.
Kan man göra den utan att kunna franska? Jag älskar fransk film, men inser att så mycket faller bort i textning.
Jag föreslår en sportfilmscirkel. Allra helst ska ni då också specificera sportföreteelsen. Alltså, golffilmscirkel, motorsportsfilmcirkel eller dyl.
Hade varit kul med en Philip K. Dick-cirkel. Romaner, noveller, filmer.
Jag har funderat lite kring förslag på ämnen till nästa säsongs ”cirkel”. Rimligtvis borde cirkelns tema anknyta till sådant som Obiter Dictum normalt behandlar, utan att ligga precis i programmets dagliga huvudfåra. Cirklar om ”Moderna TV-serier” eller ”Sci-fi” skulle till exempel ligga för nära programmets ordinarie bröd och smör, men en precisering inom dessa områden skulle kunna fungera.
Här är några mer eller mindre tokiga förslag på filmcirklar:
Klassisk 1900-talsfilm, till exempel Bergman eller Woody Allen, skräckfilm efter år 2000, sportfilm, krigsfilm/ubåtsfilm, Wes Anderson-film, afrikansk film, 60-talsfilm, fransk film, dokumentärfilm, Max von Sydow-filmer, maffiafilm, filmer om film…
En säsong av Tobias post scriptum-tips är ju som en dokumentärfilmscirkel…
Filmer om film tycker jag om. Meta. Helst skulle vi då videopodda också. Så det är små filmer om filmer som handlar om film.
Det skulle vara något det; enda problemet är att det skulle likna Grotescos kritik av Killinggängets pjäs:
http://www.youtube.com/watch?v=W9F4GSOnxk4
Börjar alltid fnissa när jag hör den där ”checka in vår fräcka odpod-sajt”-jingeln, för jag hinner alltid tänka att; Nu kommer någon sjukt kul diss av vanlig FM-radio! Men sen inser jag rätt snabbt att det inte är ett skämt.
Dock säger den inte ”checka in vår fräcka sajt” utan ”kom gärna med smädelser”, och med tanke på din kommentar här så verkar det vara en ganska effektiv jingel. 🙂
Nä men den är inget att fnissa åt. Fyller två svinbra funktioner:
1. Ger ett litet andrum från tjattret mellan två ämnen.
2. Gör att vi inte kan glömma puffa för feedback. Odpod vore nada utan era kommentarer och input, men eftersom vi är så tankspridda finns det avsnitt där vi inte puffat ett dugg för att vi finns att prata med = fail.
Och till protokollet: Jag älskar FM-radio i teorin, och skulle aldrig dissa.
Haha, nä jag vet att den inte _säger_ så, men det är något med _hur_ den sägs, i samband med musiken, som gör att den låter så reklamfräck. Men det är OK! jag fnissar så gärna så.
Dude, musiken är en blandning av Shed, en Ruede Hagelstein-remix av Tiefschwarz och kortvågsljud jag rippat från ett av de första avsnitten av Jericho. Det är inte reklamfräckt. Men visst, det finns ju alltid små enklaver av koftor som eftersträvar äkthet 🙂
Jag gillade inte heller låsas reklamen. Varför göra reklam om sig själv när vi redan lyssnar. Lika konstigt som svts låsasreklam. En av sakerna som gör odpod så mysigt att lyssna på är att ni är reklamfria så ni behöver inte känna press på att hitta på reklam.
Men jag kanske tycker det här för att jag redan vet om sidan.
Hmm ja jag vet inte. Är det låtsasreklam egentligen? Jag tänker att den huvudsakliga målgruppen är de som hittat till oss via länkar till/i iTunes och inte har en aning om den här sidan. Som sagt var den främsta anledningen att jag noterat att det funnits avsnitt där vi helt glömt nämna att vi existerar på webben. Och det är väldigt mycket i vårt intresse att folk vet det, pga som jag skrev ovan så vore det inte mycket till pod om det inte vore för feedbacken.
Tackar för ett mycket fint program!
Apropå den återkommande äkthetsdiskussionen, skulle vilja tipsa om sociologen Howard S. Beckers bok ”Telling About Society”, särskilt kapitlen ”Reality Aestetics” och ”The Morality of Representations”. Han skriver visserligen mer om samhällsvetenskapliga skildringar än om konstnärliga diton, men jag tror det han säger har bäring även på er diskussion. Jag tycker han gör en väldigt bra analys av hur konflikter om vad som ska anses äkta uppstår, för en gångs skull utan att håna äkthetsivrarna för deras förmodat osofistikerade kulturuppfattning. Hårt sammanfattat handlar det om att man har olika uppfattningar om hur man ska använda de representationer av samhället som en gemenskap (alltid en gemenskap) av rapportörer om samhället framställer.
http://www.youtube.com/watch?v=EHaRys3mRMw&feature=youtube_gdata_player den här reklamen blev smaklös :((
Jag gillade Van Damme-cirkeln, men det här med att ni inte sa ett ord om JCVD… eller missade jag det? Vad tycker ni om hans insats där?
Som så många andra av oss har ni räknat ut Steven Seagal som en tjock aikdohippe utan bett i nävarna. Men ack som vi har bedragit oss.
På MMA-galan UFC 126 i februari 2011 försvarade Andersson Silva sin titel i mellanvikt mot Vitor Belfort. Silvas avslutande teknik var något så ovanligt i oktagon som en rak spark mot Belforts huvud. Efter matchen kunde man se Andersson Silva posera tillsammans med Steven Seagal och Silva tackade även Seagal för vissa tekniktips. En hel MMA-värld kunde inte tro att det var sant. Tog det brasilianska laget Black House verkligen råd av the Lawman?
Tre månader senare under UFC 129 händer det igen. Lyoto ”Dragon” Machida mötte Randy ”The Natural” Couture i den lätta tungviktsklassen. En minut och nio sekunder in i den andra ronden fäller Machida Couture med något som man senare har kallat en transpark. Från Karate Kid ni vet. Att Machida företräder en stil av karate som har gått i arv från far till son gör inte liknelsen mindre.
Under presskonferensen tackar även Lyoto Machida Seagal.
”I train this kick a lot,” Machida said. ”I’ve had it in my arsenal, and I just had to wait for the right moment to pull the trigger and utilize it. The technique itself [Silva and I have] both known for a long time. But I definitely think Steven Seagal being involved and influencing us and helping us perfect the kick definitely made a difference.
”[Seagal] always reinforced that to me – to try that kick. ’That kick will land, and it will work.’ I definitely give credit to him for helping me perfect that kick.”
Senare videoklipp har även visat Seagal träna med medlemmar av Black House. Vi bör inte räkna ut honom.
Se även denna Karate Kid spoof av Machida vs. Couture http://www.youtube.com/watch?v=9M-H5Ijv3rM&feature=related
Haha, helt fantastiskt att höra. Who would’ve known? Jag kan se honom framför mig, med rynkad panna, ta honom åt sidan och väldigt allvarligt titta honom i ögonen. ”That kick will land, and it will work”. (höjer pekfingret)
Jag har tänkt en del angående detta med personer som använder sitt liv som grund för sitt skapande, dessutom pratar om det utanför själva artistskapet (är djupa hos Oprah, typ) och att det sedan visar sig vara hittepå och landar ofta i samma slutsats: okej, so what? På vilket sätt blir det skapta sämre?
Ta t.ex en författare som skriver en bok om socialutsatthet, den lanseras som en klassisk ”based on a true story” och blir en storsäljare som dessutom uppmärksammar de problem som nu boken skildrar. Alla köper detta, är glada men sedan visar det sig att författaren fabricerat allt och därefter blir alla helt plötsligt missnöjda.
En berättelse om livet som hemlös heroinmissbrukare i San Francisco var kanske inte författarens liv men berättelsen, eller en snarlik, är säkerligen verklighet för väldigt många människor ändå. Så sann är den ändå. Vad jag menar är att det kan finnas ett syfte med att ljuga om ”sanningen” i syfte för att uppmärksamma problem genom att då enklare kunna sälja boken.
”How I became a famous novelist” av Steve Hely behandlar detta lite, rekommenderas varmt om du vill ha en rolig spinn på det ämne du redan (bevisligen!) har tänkt en del på.