Podcast #30: “Tillbakablickar är ganska vedervärdiga”
2010-12-03: Det finns få saker som cementerar en konstnärs anseende in i oändligheten som ett självmord. Det som egentligen är konsekvensen av en psykisk ohälsa blir i kulturen bilden av Den Lidande Skaparen, en tragik som får oss att tro att det finns en autenticitet i verken. I veckans Obiter dictum diskuterar vi hur vi som publik närmar sig artister, författare och andra som tagit det definitiva beslutet utan att vara med och skapa myten om dem. Vidare så pratar vi om »The Mongoliad«, det crowdsourcade romanprojektet Neal Stephenson med kompisar håller på med. Och så funderar vi över om popmusiker och författare idag har rätt att kräva att få ägna sig åt sin kärnverksamhet, det vill säga sitta hemma och skriva. Medverkar i podcasten gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Klicka för att ladda ner som mp3.
Klicka här för att prenumerera på podcasten via iTunes.
Klicka här för att prenumerera på podcastens RSS i annat program.
Du kan också lyssna på den direkt här:
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
AVSNITTETS LÄNKAR:
DEL 1: Ett av musikhistoriens många tragiska självmord var Nick Drake. Vic Chesnutt var en fantastisk musiker som gick bort på juldagen förra året. Ian Curtis och Joy Division är kanske en av största popmyterna om självmord. Virginia Woolf orkade inte med sin depression. Det är fortfarande oklart vad som hände Richey Edwards i Manic Street Preachers men mycket tyder på att även han mötte ett tragiskt slut för egen hand.
DEL 2: Neal Stephenson använde research för »The Baroque Cycle« till att sjösätta romancommunityexperimentet »The Mongoliad«.
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om bildserien »Terrible Beauty: A-Bomb Tests«. Billy har lyssnat på föreläsningsserien »Zombies! The Living Dead in Literature« från University of Alabama.