
2010-09-24: Denna vecka reder Obiter Dictum ut begreppen kring den ständigt lika attraherande lönnmördaren. Varför tycks vi alltid sympatisera med dessa tekniskt förfinade bödlar medan legoknektar som Blackwater eller soldater i allmänhet ofta väcker vrede och avsky? Vi diskuterar även varför konspirationsteorin verkar ha blivit ett naturligt förhållningssätt i granskningen av nyheter och händelser. Till sist synar vi naturfilmen och resonerar kring vad som händer när den nya tekniken klampar in i djurens värld. Medverkar gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes
Prenumerera i annat program (rss)
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
DEL 1: En historisk återblick på lönnmordet och mer information om gentlemannatjuvar finns givetvis på wiki. Där finns även en genomgång av de bortklippta scenerna från »Léon« som möjligen vittnar om peddovibbar? »La Femme Nikita« är en av Billys favoritfilmer om yrkesmördare medan Tobias gillar »The Day of the Jackal«. Anton Chigurh är stor favorit i odpod-studion. Scenen från bensinmacken i »No Country For Old Men« är redan klassisk.
DEL 2: »Ockhams rakkniv« borde användas mer. Rasmus Fleischer har skrivit ett bra reportage om privatspanarna som försöker lösa palmemordet. David Icke menar att världen styrs av ödlor. Alex Jones är radiopratare och driver sajten Infowars. Han pratar gärna om hur »Gulf of Tonkin« är en klassisk false flag operation.
DEL 3: BBC Natural History Unit ligger bland annat bakom megasuccén »Planet Earth«. Jean Baudrillard formulerade idén om hyperrealitet som en verklighetsbild byggd på tecken. Werner Herzog närmar sig naturdokumentären ur ett säreget perspektiv med filmer som »Grizzly Man« och »Encounters at the End of the World«. Varanernas jakt visades i serien »Life«. Innan all ny teknik gjorde BBCNHU den fantastiska »Life on Earth« (med lika fantastiskt tonsättning av Edward Williams).
POST SCRIPTUM: Tobias är peppad på »The Social Network«, mycket tack vare de fem nyligen släppta låtarna från soundtracket av Trent Reznor och Atticus Ross. Billy förundras av en artikel om mystiska ”high speed trading bots” och anar månne en ny konspirationsteori?

Utgår från att en så här sen kommentar blir rätt meningslös men har precis snubblat över Odpod efter att länge ha lyssnat mest på engelskspråkiga podcasts och håller på och jobbar mig bakåt i arkiven – lite som att hitta en ny serie efter alla andra, på ett bra sätt! Nåja, till saken (apropå naturfilmerna):
Som nörd kommandes från ”andra hållet” (dvs naturvetare/tekniker) tolkar jag hela grejen om representativitet lite annorlunda, tänket om för syftet ändamålsenliga modeller kontra Sanning i någon sorts absolut mening är något man tvingas konfronteras med ändå i alla möjliga sammanhang, ser inte hur det i grunden har ändrats iom teknikens framfart på området.
För mig framstår syftet med de spektakulära ”nya” naturdokumentärerna som tvåfaldigt, beroende på utgångspunkt, för de oinvigda (eller ännu inte frälsta iaf) som skyltfönster för hur vackert/intressant naturen kan vara och ett sätt att väcka intresse och fascination vilket i sig inte är så pjåkigt, för mig och många andra som knarkade naturfilmer som små är det precis så det funkat.
När/om man sedan snöat in på ämnet (biologi i fallet med Life/Planet Earth) är det lite annorlunda. Vill jag verkligen sätta mig in i hur djurs fysiologi fungerar, hur människans framfart raserar biotoper etc finns det mycket bättre källor och metoder för det, då är det snarare avkopplande att bara hänföras och (måhända bländas) över hur jäkla häftig tillvaron kan vara, ofta på platser man aldrig/sällan får chansen att se i vardagen/öht. Som inspirerande andningspaus mellan mer ”torra” informationskällor är det oslagbart!
Mina fem cent, satsar på att vara lite mer aktuell framöver…
/Andreas
funderade lite kring det ni sa om naturfilm och tekniken som skildrar den på ett.. orealistiskt sätt(?).
det är ju något som också passar in på NFL och det enorma kameratäckningen av den sporten.
här är föressten en lite kul liknelse: http://www.youtube.com/watch?v…
+1 på bosses kommentar om leon. han och matlida möts på samma nivå i mina ögon
och ärligt talat, visst skulle ni kolla en bbc-finansierad naturfilm av alex jones? 🙂
Ja, jävlar vad bra bensinmacks-scenen är! Bra avsnitt!
Måste slå ett slag för Léon extended. Tycker faktiskt lolita-vibbarna förhöjer filmen rätt rejält. Om det inte vore för det sjukt tippade att en fransk regissör skulle ta det greppet så skulle den ha mitt fulla stöd. Hela grejen visar ju på hur trasiga alla karaktärerna är i filmen. Matilda har någon form av freudianska ”behov av fadersgestalt/förälska sig i pappa” grej på gång och har på grund av sin taskiga familjebakgrund (+ att ett fullkomligt psyko gott loss på hennes familj till tonerna av klassisk musik) gått in i rollen som lillgammal. Léon är det diametralt motsatta, han skildras närmast som ett förvuxet barn med världens vuxnaste yrke. Han försöker spela någon slags fadersroll som han inte verkar vara vidare lämpad för. Med de undertonerna känns hela upplägget mindre som en blek kopia av Nikita.
Jag inser att jag missat något viktigt och kommer absolut att se den!
Jag vet inte alltså. Jag tycker hela den grejen med Léon som det förvuxna barnet fungerar bättre i den kortare versionen eftersom han här inte behöver ta ansvar som vuxen på samma vis. Jag kan missminna mig men visst [SPOILER] deklarerar Mathilda att hon är kär i Léon i den längre versionen? [/SPOILER] I den scenen kliver ju Léon fram som vuxen och liksom understryker att de inte är jämlikar i och med att han förklarar att det aldrig kan bli de två. Jag kan vara ute och cykla här men hela den grejen sabbade bara deras fina relation för mig. Tyckte det fungerade bättre när kärleken låg mer latent.
Jag kan inte för mitt liv förstå att vi lyckades göra ett lönnmördaravsnitt utan att nämna John Woos ”The Killer”. Kulturskymning!
Äsch, vi kör ”The Killer” i Hong Kong-action-avsnittet.
Rekommenderade naturfilmer som visar annat (och om vår civilisation): ”koyaanisqatsi” och ”baraka”. Fast de kände ni säkert till redan.
Givetvis. Vi älskar alla Qatsi-filmerna. Kanske världens bästa tonsättning av Glass också.