2011-11-25: Obiter Dictum är tillbaka och vi kastar oss rakt in i en värld av fantasyspel, identitetskris och märkliga meteoriter. I veckans avsnitt funderar vi över hur vissa berättelser kommer undan med att helt sakna handling och vara rena produkter av en konceptuell idé, medan andra så uppenbart fastnade i idén och inte kunde ta sig vidare. Varför känns filmer som »Cube« och »Inception« så bra trots att de utanför konceptet egentligen saknar handling? Och när funkar det inte alls? Dessutom blir det B-filmscirkel där vi till i dag har sett »Primer«, vilket ger en diskussion om tidsreseproblematik. Och så introducerar vi en helt ny programpunkt. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.
Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes
Prenumerera i annat program
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Fantasyn i »Skyrim« lämnar inte så mycket till fantasin. Charmig är också retrotolkningen av trailern. Billy är gubbe och gillar »Dungeon Master«. Tobias har sett »Spider-Man: Turn Off The Dark«. Jonas Thente och odpod närmar sig varandra genom »The Twilight Sad«. Christian tipsar om Arnold Schwarzeneggers lysande kommentatorsspår i »Total Recall«.
DEL 1: »Metro 2033« och »Metro 2034«, och det finns även som datorspel. Koncepten i »Inception« pratade om i Obiter Dictums »Inception«-avsnitt. I »Cube« smälter koncept och historia ihop på snyggt sätt. I Erin Morgensterns »The Night Circus« har cirkusen huvudrollen. Alastair Reynolds »Revelation Space« balanserar koncept och historia snyggt.
DEL 2: För att kunna hänga med i »Primer« så behöver man en del hjälp. Till nästa gång ser vi »Captain America« från 1990. Finns i sjön.
POST SCRIPTUM: Billy tipsar om artikeln »Is the end of the world really nigh?« som nyktert försöker närma sig vår undergång. Tobias tipsar om sajten »Letters of Note«.
Jag har i flera år pratat om kommentarspåret till Conan, det föll mig aldrig in att Arnold kunde ha gjort fler lika lysande insatser…
Har läst både Metro 2033 och 2034 och kommit till en del slutsatser. Ettan känns ju definitivt som att den lånat narrativ från ett tvspel då den är extremt splittrad. Karaktärer kommer och går, platser flyger förbi och antalet subplots som inte avslutas kan endast jämföras med Terra nova. Detta i relation till tvåan som jämförelse är sjukt enkelspårog. Min enda egentliga reflektion över det är herr Dimitrij troligtvis inte är någon vidare författare…
Tänkte också komma med några pikar, då främst riktade mot Billy (Inget personligt, det känns bara roligare att hacka på honom eftersom att jag föreställer mig att han ser ut som Jermaine i Flight of the Conchords. Detta baserat mest på att i mitt huvud så ÄR Tobias Bret och då måste han ju ha en partner. sidospår.)
1 Baserat på kritiken (kan ha inbillat mig) mot Skyrim och de referenser som togs upp så känns det som att den senaste speldatorn Billy köpte var en A500+. Han kostade dock på med extra ramkittet då eftersom han liksom alla oss andra inte hade haft råd med extern diskettstation till c64an. Ska det va så ska det va.
2 Loop varning. Orden ”Lovecraft” och ”rapportform” tillsammans nämns oroväckande många gånger i den här podcasten.
I övrigt, sjukt trevligt avsnitt. Som alltid.
Dimitrij kanske inte är någon höjdarförfattare, men idéer kan också trumfa litterär begåvning. De gör det faktiskt i majoriteten av all sci-fi, skräck och fantasy.
Haha, nej, jag har faktiskt xbox och wii så det är inte så. Men jag vidhåller det jag sa: Jag tycker fantasy funkar otroligt mycket bättre i litteraturform där det är upp till en själv att bygga sceneriet, än i film och spel. En hjälte som står och rycker, gör ett pajasmove för att man råkar komma åt fel knapp, kastar magi som det glittrar och glimmar om… Det är inte värdigt. På den tiden när grafiken var pixlig och kass så fick man själv fylla i innehållet och det öppnade upp för mer. Idag lämnas inte så mycket åt tanken, men det är heller inte taget till en holodeck-realism som gör det episka rättvisa. Tycker det känns lite som ett mellanland.
Angående detta med ”är primer en B-film”.
En B-film ska ju (enligt Odpod-reglerna) 1. ha större ambitioner än
produktionsnivå , 2. ej ha utstuderat låg produktionsnivå, och 3.
underhållningen ska vara större än filmens kvalitet. Jag tolkar det
sista (3) som att filmen inte får vara bra på riktigt, t ex manus och
skådespelarmässigt – utan att man mer lockas mest av miljöer eller
pretentioner. Den är ”bra”. Inte bra.
Om man då tycker filmen ifråga är bra ”på riktigt”, dvs har en bra
story, ok manus, ok skådespel – så antar jag att den inte kan vara en
b-film, även om den uppfyller de övriga punkterna.
Jag tycker ju Primer är bra på riktigt. Bra, inte ”bra”. Primer har
visserligen ett större ämne än vad den har budget till (tidsresefilm för
7000 dollar), och lågbudgeten är inte självvald och utstuderad. Men på
frågan ”är underhållningsvärdet större än filmens kvalitet – så blir
frågan nej, i alla fall om man tycker det är en bra film.
Passar mig bra. Lackmustestet for dummies:
Är filmen ”bra”: B-filmÄr filmen bra: inte B-film
Svaren är förvisso subjektiva, till skillnad från ett lackmustest.
Haha! Det är precis det som vi är ute efter. Testet är någon slags metod för att slippa sitta och förklara att vi gör citationstecken i luften. 🙂
Skrockade för mig själv när du ställde kontrollfrågan ”är produktionsvärdet utstuderat lågt?” om Piranha häromveckan. Den meningen kommer att gå långt!
Satt också och funderade över vad jag tyckte var B-film härom dagen. Det jag kom fram till var: Film som är mycket roligare när man tänker tillbaka på dem än när man ser dem.
Har för övrigt ett eget litet test på hur dålig en film är i hur många pauser för sociala medier jag tar när jag tittar. Ju fler desto sämre.
Det fungerar bra om man nöjer sig med att veta först långt senare om det är en B-film eller inte som man håller på att se. Flykten från New York är ett exempel på vad jag INTE skulle klassa som B-film. Jag har hört att det finns ungdomar idag som skulle klassa den som en B-film. (Dock har nog varken jag eller ungdomen av idag gjort Obiter Dictum-lackmustestet på den.)
Sen tror jag att det beror så mycket på om man såg filmen när den kom eller om man ser den 20 år senare. Stop motion-terminatorn i Terminator (1) ser helt bedrövlig ut när man ser filmen idag, men jag ser den fortfarande med 80-talsögon och gillar fortfarande den råhet/ryckighet/oförutsägbarhet i stop motion som jag antar att kidz – som har Avatar som referens – bara tycker ser B ut.
Sociala medier-testet är obeskrivbart bra. Samma här.
kriterium nummer tre, ”Är produktionsvärdet utstuderat lågt?”, handlar om film som posar medvetet med B-filmsattribut. Typ Tarantinos ”Death Proof”. Alltså en film där man av konstnärliga skäl eller helt enkelt av budgetpragmatism (”jag har inte råd att ens försöka göra det bra så vi gör det dåligt”) försöker spela ner intrycken. Om svaret är ja så går den bort, för då finns en medvetenhet om bristerna. Man vill ju gärna att en bra dålig film ska vara gjord i någon slags cluelessness om att den är pajas.
Och jag håller med om att Primer är bra på riktigt. Den passar inte alls in i mallen här, egentligen. Men det var nyttigt att se den!
Känner mig lite som Jessica Simpson nu men: ”Is Indiefilm B-film?”
b-filmen finns väl egentligen inte längre då termen avser en film som skulle visas på biograferna innan en större film visades. är väl numer snarare ett kulturbegrepp som avser en ”campig” genrefilm med låg budget, till indiefilm räknar jag snarare film utan konventionellt filmstöd som strävar efter ett slags konstnärligt erkännande.
vet inte riktigt vad du pekar på med din kommentar men i mina ögon blir såväl ginger snaps som primer snarare b-filmer än indiependentfilm, även om primer är mer svårdefinierad då den tycks sakna konventionellt filmstöd.
Att vinna Sundance är väl iofs ett konstnärligt erkännande?
Egentligen undrade jag mest om Billy och Tobias kom fram till om Primer var en B-film eller inte.
Jag tror inte vi kom fram till något egentligen. För den är ju inte en B-film, men ändå ringde alla klockor i vårt lackmustest. Så jag tror att kontentan var att det finns en bugg i lackmustestet. 🙂
Sant, ni var inne på några finjusteringar i lackmustestet.
måste tipsa om GINGER SNAPS som en film för b-filmscirkeln. kvinnlig pubertet som lykantropi i en film som kan beskrivas som ett möte mellan buffy the vampire slayer och david cronenburg. high school, 90-tal och sjukt coola morbida gothtjejer, jag är galet tagen. chansen finns dock att det är mer indie än b, jag vet inte riktigt hur jag ska bedöma den, känns dock som att den talar direkt till en nördpublik. finns även två uppföljare (varav en är en prequel), kanske finns mer b-känsla där.
Angånde filmen. Indiefilm men inte b-film.
Har aldrig förstått hur man kan vara ett sånt där galet fan. Nu fattar jag grejen är så sjukt lycklig. Ni har helt klart gjort min månad.
billy, tack för tipset om ”the yellow wallpaper” i tidigare pod. grym novell. det pratades om den i senaste american horror story, som är så bra nu att det är tokigt. plus att den referensen fick mig att fundera ännu mer på hur många rysligt bra kvinnliga karaktärer den serien har, ovanligt och fett.
hoppla. jag har inte följt AHS, men droppas det sådana referenser ledigt så talar det definitivt till dess fördel. 🙂 ..
Det finns en novell av Ray Bradbury som tar upp det här med tidsreseproblem. Premissen är att det i framtiden anordnas turistresor tillbaka till urtiden. På dessa utflykter i får man enbart gå på avgränsade snitslade banor, men en snubbe struntar i det och avviker. Då trampar han typ ihjäl en fjäril. När han sen kommer tillbaka till sin egen tid så är allt annorlunda, men bara lite: Skriftspråket ser helt annorlunda ut, det är andra symboler på skyltar osv. Av detta och Primer kan man lära sig att det är vanskligt att resa i tiden.
Finns en film med exakt det upplägget… Sound of thunder har jag för mig dem hette… Ganska kass hehe
Något händer och så blir det sprickor i tidväven eller något sånt, och vips så har dom dinosaurier på gatorna i new york eller vad det nu var…
ja just jävlar, han är någon slags jägare som åker tillbaka i tiden för att jaga storvilt, typ? har vaga minnen av att antingen ha sett den eller att ha fått det berättat för mig. som vanligt lite oklart.
Jag har ett minne av TV1000, typ runt 94-95 kanske. När det var paus mellan långfilmer så körde de alltid kortfilmer för att fylla upp. Vi satt och väntade på typ Predator eller liknande när de körde en kortfilm där de åkte tillbaka i en tidkapsel för att ta prover av något, en växt typ. Ut ur tidskapseln åkte en metallbana som de var tvungna att gå på, ”Stay on the path! Stay on the path!”. Men så kommer givetvis en orm ur ett träd eller liknande och knuffar en av snubbarna av the path och han krossar en skalbagge. Och samma sak, när de kommer tillbaka så är allt helt snurrigt. Kollade IMDB nu för att se om Ray Bradbury stod som writer för någon kortfilm, men det verkar inte så. Inte ett helt ovanligt koncept, förmodligen.
finns ett simpsonsavsnitt med ett liknande tema där homer reser tillbaka i tiden och ställer det. det är ett halloweenavsnitt, kommer dock inte ihåg vilken.