2011-11-04: Det var nyligen Halloween och massor av amerikanska tv-serier körde avsnitt på skräcktemat, där zombies, spöken, vålnader och monster trängdes bland referenserna. Som genre har skräckfilmen alltid varit lite förbjuden, lite obskyr och alltid ifrågasatt. Nu är den exploaterad, komisk och går på tv på bästa sändingstid Vilken relevans har skräckgenren 2011? Vart är den på väg? Kan det till och med vara så att den inbjuder till större frihet i det kreativa än actionrullar och thrillers? Obiter Dictum tittar närmare på skräckgenren, analyserar »Tetsuo II: Body Hammer« i veckans B-filmscirkel och så får vi en efterlängtad rapport om hur den mörke riddaren egentligen fungerade IRL. Medverkar i avsnittet gör Billy Rimgard och Tobias Norström.
Ladda ner som mp3
Prenumerera i iTunes
Prenumerera i annat program (rss)
Lyssna direkt:
AVSNITTETS LÄNKAR:
Nästa film i B-filmscirkeln är »Primer«. Planet Money berättar intressant om The Ghost That Haunts Europe’s Debt Crisis. NASA utvecklar tractor beam. SyFys Halloween-film var »Zombie Apocalypse«. Är detta avsnittet när vi hamnade i den redaktionella loopen?
POST SCRIPTUM: Tobias tipsar om dokumentären »Page One: Inside the New York Times«. Billy tipsar om radiodokumentären om Ström i P2:s radiodokumentär om Mute Records.
mitt bästa skräcktips, samt kanske b-filmstips, är ”in the mouth of madness” av carpenter. kanske den bästa lovecraft-film som gjorts, trots att den inte bygger på något han skrivit. efter den är det även värt att se ”cigarette burns”, ett avsnitt av tv-serien ”masters of horror”, som blir någon slags fortsättning, och det bästa han gjort på typ ett decennium.
och angående smart skräck måste jag tipsa om ”triangle” från förra året
Här är ett tips på ett bra flödesschema som kan hjälpa en aning på traven att förstå handlingen i Primer fullt ut
http://www.filmschoolrejects.c…
Den kan verkligen behövas.. Satt själv och försökte förstå den till fullo i flera timmar. Inte många filmer som kräver diagram och sånt för att man NÄSTAn ska förstå dem..
Har ni skrivit upp erat lackmustest för B-film någonstans på Bloggen?
Apropå B-film och smart skräck så vill jag minnas filmen Cube som en bra blandning av båda.
Tack för en grym podcast!
Primer = b-film? Spännande. Har visserligen trott att det rörde sig om någon typ av pretentiös indierulle men nu måste jag verkligen se den för att ta reda på hur det egentligen ligger till. Förhoppningsvis hinner jag få med mina intryck den här gången. 😛
Den är åtminstone b-film i ordets traditionella bemärkelse men renodlar kanske inte en b-filmsestetik.
Angående smart skräck vill jag bolla upp två enligt mig riktigt heta skräckisar: Repulsion från 1965 och Possession från 1981. Jag får dock lägga in disclamer; repusion ligger mer i gränslandet mellan thriller och skräck som jag minns det. Possession är mer renodlat skräck, och har ett anslag av magisk realism, en ”hemlig värld” i den vanliga som är väldigt tilltalande (lex twllight). Possession har även en kornig arthousevibe som utmärkt samspelar med filmens tematik (formen och innehållet, för att klargöra). Ananrs, som vanligt: riktigt bra podcast.
Älskar Repulsion. Blev även mkt sugen på Possession! Tack för tipset.
Bara att det är Sam Neil gör det värt en titt! Sen är den, om jag inte missminner mig, inspelad i Östtyskland, och det finns ett fint samspel mellan sjavigheten i exteriören och huvudpersonens mentala ”slitenhet”.
Possession. Rätt fantastisk film! Skulle lika gärna vara en 1:a eller en 5:a på min betygskala. Kvalar utan några som helst problem in i WTF-genren!
När ni nu pratar skräck så läser jag just nu en novellsamling av Thomas Ligotti som jag verkligen kan rekommendera, spinner vidare i Lovecrafts anda genom att skräcken snarare ligger i antydningar och suggestioner om hemskheter som man ofta bara kan ana. Finns ett samarbete med Current 93, ”I have a special plan for this world” som man med fördel kan lyssna på för en dos obehagligheter. Finns på Spotify.
När jag är på spåret så är http://grimreviews.blogspot.co… ett bra ställe för diverse lovecraftska nyheter och annat i den andan.
För mig handlar skräckfilm alltid i första hand om atmosfär. Gamla ”The Thing” lyckas med detta 110%-igt. Å andra sidan är is och snö perfekta settings för skräckhistorier (Häpp, Lovecrafts ”At the mountains of madness” må passa in här – även om den mest känns som en arkitektonisk sightseeing-resa i fantastikens värld).
En av de alltime läskigaste scenerna jag vet är David Lynchs ”Lost Highway” (eller var det ”Inland Empire”?) där en person är i en öde lägenhet. I någon sekvens ser vi en mörk korridor (eller var det en dörröppning? minnet sviker mig) som via insinuation döljer något, men mörkret kan inte förtälja vad. Sakta går Lynchs kamera närmre, närmre, närmre. Ljudspåret består bara av tysthetens brus. Inget händer. Lynchs filmer har generellt en obehagskänsla som är bra skräckinjektioner.
Veckans B-film har jag sett förr. Såg ”Tetsuo” 1 & 2 på Fantastisk FilmFestival i Lund för drygt tiotal år sedan då Tsukamoto även var gäst på festivalen och rattade själv ljudinställningarna (MYCKET diskant som skar i öronen). Ettan är ett skräckmästerverk som är långt bättre än (den förvisso bra) tvåan som delvis känns som en nyinspelning (jmf ”Evil Dead” 1 och 2). ”Tetsuo 1” har så otroligt många mardrömsscener som är obehagliga på ett bra sätt. Brrrr… Fast ännu bättre är Tsukamotos ”Tokyo Fist” som är ett obehagligt triangeldrama om deffade boxare som strider om en kvinna med piercingfetisch. Som Tobias påpekar med skyskrapornas kala färgskala i ”Tetsuo 2” så utnyttjas de i ”Tokyo Fist” på ett ännu mer framstående sätt för att – helt briljant – skildra utanförskap. Och de ultravåldsamma slutscenerna i boxningsringen når upp i många skräckfilmers nivåer av äckelpäckel. Släktskapet med Cronenbergs the new flesh-tema är påtagligt.
Filmkomplement: Sogo Ishii ”Electric Dragon 80000 V”.
Håller med om atmosfär. Tycker även om när karaktärer helt fråntagits mänskligt empatiska drag. Såg The Strangers för ett tag sedan, tyckte den var överraskande bra enbart för att den behöll sin ”mystik”. Den gjorde inte misstaget att avslöja vad det skrämmande var eller hur det fungerade den sista kvarten.