Podcast #90: ”Nära är ingen Nibiru”

Safety Last
2012-12-21: Obiter Dictum är tillbaka efter sjukdomsfrånvaro med ett fullmatat avsnitt lagom till julens inställda tågresor. JJ Abrams säger att själva berättartekniken i dagens filmer är en stor utmaning eftersom vi i publiken har blivit så mycket bättre på att se igenom och lista ut handlingens mysterier. Stämmer det, eller är det bara en dålig ursäkt för att dra på med frågor som inte kan besvaras? Två av de nominerade i Grammyns danskategori är svenska akter, och den ena, Swedish House Mafia, drog nyligen storrubriker i samband med deras konserter i Sverige. Hur gick det egentligen för rockmedia när de försökte bevaka klubbmusik? Dessutom: Undergångshysteri, »Man of Steel«, Stephen Hawking – och en revolverteori. Medverkar i avsnittet gör Tobias Norström och Billy Rimgard.

AVSNITTETS LÄNKAR:
Nästa del av #floppfilmscirkeln handlar om Bennifer-fjaskot »Gigli« (vi sköt upp den en vecka pga sjukdomen).

Billys sjukdom har blivit ett meme. JJ Abrams besökte MIT Medialab Conversation Series för ett snack om kreativitet och filmskapande. JJ pratade utifrån klocktornsscenen i Harold Lloyds »Safety Last«. Ariadne behövde ställa många frågor för att fatta plotten i »Inception« (lyssna också på vårt »Inception«-avsnitt.

POST SCRIPTUM: Billy rekommenderar en titt på futuristisk flygplatsdesign från 50-talet. Tobias tipsar om dokumentären »The Ecstacy of Order«.

Comments

hatten says

2013/08/04 at 04:49

Svinvarmt, kunde inte sova. Låg och fortsatte min genomlyssning av odpod-arkivet samtidigt som jag tuggade vidare på pokemon diamond jag plockade upp igen häromdagen (nu 560h speltid). Hörde rekommendationen och beskrivningen på the Ecstasy of Order och blev helsåld. Efter att ha fiskat upp den ur sjön förstår jag nu varför tobias pratar om dokumentärer helatiden. Klockar är nu 2:38 och det tar nog en stund innan jag kommer lyckas somna med ett pumpande hjärta.
niklas kviksin says

2012/12/27 at 14:09

Var kommer signaturen ifrån? Gjort själva? Kan ni berätta om den?
Anonym says

2012/12/27 at 04:06

men visst finns det en inbyggd problematik i att The Unreliable Narrator kan tas som
universalförklaring för alla möjliga imperfektioner som kan tänkas hittas i en film.. en helgardering som inte satsar speciellt mycket och kanske heller inte borde utdelas nån större intellektuell credd.
Micke says

2012/12/24 at 03:51

Totalt orelaterad fråga till Billy.
Tag-lajnen (eller vad det nu kan heta) på ditt Twitter-konto ”world’s greatest swordsman”, är det på något sätt relaterat till Hiro Protagonist?
- Billy R says
  
  2012/12/26 at 23:50
  
  Haha, ja såklart! I början när twittern var ganska glest befolkad så körde jag den som lackmustest. Folk som sa ”fäktas du?” = följde jag inte tillbaka. folk som gick bananas = vänner för livet.
- reversibel says
  
  2013/01/08 at 03:34
  
  Jag vet att Billy har svarat men tänkte att det kunde vara lite intressant med detta tips ändå.
  
  I avsnitt #56 pratar Billy och Tobias om när populärkulturen sipprar in i verkligheten och diskutionen glider via Watchmen’s blodiga smiley som en symbol som betyder mer för den insatta till tag-linen på Billys twitterbio. Ungefär vid 42 minuter börjar de prata om ”World’s greatest swordsman”, diskussionen om när popkultur som sipprar börjar vid 17 minuter om du vill skippa snack om väldigt gamla nyheter.
  
  Vill svara innan frågan ställs, nej, jag minns inte varenda avsnitt men jag lyssnade om just detta avsnitt för en vecka sedan.
Elin says

2012/12/24 at 03:22

Såg The Usual Suspects första gången för tre år sedan när jag var 19, den var mindblowing. Såg twisten ungefär femton sekunder innan Kevin Spacey börjar gå upprätt, förmodligen precis på något musik-que eller något, och det var en sådan här filmupplevelse av ”Herre jävlar-åh-gud-vad-snyggt!!!” som man önskar att man hade oftare. Visade den för min lillebror (han då 17) typ en vecka senare och han fick exakt samma reaktion. Han ser inte så mycket film, och hade till och med lite svårt att hänga med i svängarna, men den gick ändå hem lika bra som hos mig, som är filmnörd.

Sedan såg jag den igen för bara någon månad sedan med en filmvan kompis som är 21 och aldrig hade sett den, hon hann känna att någonting var rejält fishy när det var ungefär 20 min kvar, men hann inte lista ut det, och hon gillade den. I den sittningen upptäckte jag precis det ni nämner, att allt man ser filtreras genom Verbals fantasi. Jag ser det som att det finns en ny dimension att upptäcka andra gången. Vet dock inte hur den står sig för ytterligare tittningar.
The Prestige hade också twist-effekten på hela det gänget jag såg den med när den kom. Däremot genomskådade jag Illusionisten, som i och för sig är en sämre film.
Erik Lindenius says

2012/12/23 at 00:37

Jo, jo. Julfilmer i all ära. Men följande saker är även det förknippade med juluppehållet: 1) Band of Brothers. 2) Bioshock (mest 1:an).
varm frotté says

2012/12/22 at 18:59

Här, en text som förklarar varför (typ) alla kritiker har fel om The Hobbit:
http://www.huffingtonpost.com/seth-abramson/dislike-peter-jacksons-em_b_2342591.html
Brempi says

2012/12/22 at 16:39

apropå julavsnitt https://www.youtube.com/watch?v=LbfMmCf5-ds
Kulturhatare, Sthlm says

2012/12/22 at 14:26

Chillavsnittet!
Irene Desperation says

2012/12/22 at 02:11

Billy är inte sjuk. Han är bara inte lika snabb som Tobias på att livegoogla
Brempi says

2012/12/21 at 20:02

The Hobbit var helt okej. Såg den klockan 00.40 på premiären, självklart i 2D (vem orkar 3timmar 3D??). den här bergodalbankänslan infinner sig nog mest i en scen (aka ”alv-åker-på-sköld-scenen”).
Ni borde ju ha lyssnat på den här så att ni kunde haft lite koll på handlingen. Leonard Nimoy – Ballad Of Bilbo Baggins
Clay says

2012/12/21 at 17:58

Tycker ni har lite konstig syn på Lost. För mig funkade alltid ön/mysteriet som en kapsel varpå människor åkte med och fick spelrum för alla möjliga dramatiska ögonblick, behållningen var inte att man fick veta lite mer om ön utan att man kände karaktären och tyckte om dem och ville hela tiden att de skulle ta reda på mer/ta sig därifrån/badass ben

Om jag minns tillbaka på de bästa ögonblicken så är det alltid något fuck-yea-moment där lock/ben/desmond levererar någon skön replik och ön sitter på avbytarbänken.
- Billy R says
  
  2012/12/24 at 01:10
  
  Alltså, då är det ju stor #win för dig. Jag säger inte att ett förhållningssätt är bättre än nåt annat. Men för mig – och, är jag nästan övertygad om, för majoriteten av den aktiva Lost-communityn som rullade medan det gick – var mytologin alltid större än karaktärerna. Jag sket i vilket trauma leksaksflygplanet representerade för Kate – jag ville veta vem som byggt the four toe statue. Och då, när man var torsk på Dharma Initiative och Widmore och allt det, så blev upplösningen ju lite pajig eftersom de valde att fokusera just på karaktärerna.
  
  Med det sagt så hade jag starka känslor för många av karaktärerna. Scenen när Desmond och Penny återser varandra är typ det finaste tv-ögonblicket i min tid. Charlies död. Tanken på att Hugo och Ben säkert fick det väldigt fint på ön tillsammans sen. Och Juliet… OMG Juliet… Helt underbar.
Magnus Edlund says

2012/12/21 at 17:46

Såg The Hobbit. Tyckte att den var okej. Peter Jackson har problem med pacing på ett sätt man känner igen från Sagan om ringen-filmerna. Den nya 48fps-teknologin känns inte jätteimponerande. Har man sett en bluray-film tidigare så lägger man inte märke till att något är annorlunda.
elegansen says

2012/12/21 at 16:54

Håller med om Ecstasy of Order – ett måste!
~ Mattsson says

2012/12/21 at 13:14

Jag är inte heller något vidare pepp på The Hobbit. Och överväger att inte se Into the Darkness. Jag börjar tröttna på att se remakes och samma story om igen. Vissa historier behöver inte berättas igen, och Bilbo är en sån där jag känner att en filmatisering inte ger mer än vad boken kunde ge mig när jag var 13. Sen känner jag också att det är fel att klaga på att det bara görs remakes om jag går och ser dem själv (och då hjälper till att finansiera dem). Put your money where your mouth is. Ska försöka prioritera nya filmideer framöver (vi får se hur det går med det).
Fia says

2012/12/21 at 07:23

Jag tänkte leka marsvin tills ni spoilade men om ni kommer med något annat tips än the usual suspects kan jag testa.
- Daniel says
  
  2012/12/21 at 12:50
  
  Sett Sjätte sinnet som de också pratade om då? Annars kan du ju testa med den.
- Tobias N says
  
  2012/12/21 at 13:47
  
  Hmm finns några men lite synd att vi spoilade för Usual Suspects är ett så bra exempel. Annars kanske The Village, Sixth Sense, Fight Club, The Prestige mfl.
  - Brempi says
    
    2012/12/21 at 19:59
    
    men the village är väl ingen bra film?
    - Anonym says
      
      2012/12/27 at 03:39
      
      shh!.. nu spoilade du Shyamalans geniala twist.
- Stee van Cleef says
  
  2012/12/21 at 22:32
  
  primal fear.
- Hannes Eriksson says
  
  2013/01/02 at 15:12
  
  The Crying game
Daniel1708 says

2012/12/21 at 05:22

Hur får du det till att It’s A Wonderful Life inte har något med julen att göra. Åtminstone den sista tredjedelen utspelar ju sig på julafton och alla i samhället kommer till George Bailey på julaftonskvällen efter han har fått se vad som skulle hänt om han aldrig fötts och ger honom en massa pengar och saker så att allt ordnar sig. Sista klippet i filmen är en klocka som ringer i julgranen och signalerar att Clarence har fått sina vingar. Har du verkligen sett filmen? 😉
- Tobias N says
  
  2012/12/21 at 13:43
  
  Haha. Erkänner att det var länge sedan jag såg den. Minns julpartiet men inte att hela filmen slutar med klockan i julgranen. Otroligt överskattad film för övrigt. Mest pga James Stewart.